Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Erosvisor. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EROSVISOR
AF GUSTAF ULLA AN
I.
Gränslöst vid, som ett haf af ljung
västerheden sig bredde.
Ensam en tall med krona tung
krum af stormstrid sig tedde
som en sviken och åldrig kung.
Den allena här skugga gaf
tvenne vandrare trötta: —
han med rensel och dolk och staf,
hon blott i kläder nötta,
som förlista i ljungens haf.
•—- Sade han: — »nu är du evigt dömd
hädan från fränder och ära,
länge förbannad, — och sedan glömd.
Hvad står dig åter, min kära,
när min kärlek till botten är tömd?» —
Svaret: — »Nu är jag gränslöst rik,
din för evighet vorden.
Allt mitt forna må nu stå lik,
du blef mitt allt på jorden. —
Var mig trogen, du — — eller svik!
Aldrig ångrar min själ den dag,
dig jag följde på leden.
Gif om du vill, eller tag, blott tag, —
ja, lämna mig ensam på heden! —
Kärleken — äger jag.» —
II.
När nyss mitt hufvud i ditt knä jag lade,
så trygg som barnet i sin moders sköt,
du mildt med handen mina ögon slöt,
och sade: —
»så många hvita hår, —
så ung till år!» —
— »Ja, enda älskade», — min tanke
svarat: —
»du är den bästa lyckan i mitt lif.
Det förr mig intet sår och agg och kif
besparat.
Så läk de djupa sår,
så — smek mitt hårl» —
III.
Låt vara,
de fara
hän som skyar,
våra drömmar om lycksalighet.
Allt förnyar
hjärtats sol, som ingen nedgång vet.
Låt vara,
vi fara
hän som dimmor
öfver dödens och förtviflans haf.
Solskensstrimmor
lysa vägen — till vår lyckas graf..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
