- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
356

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ludvig Nobel. En industriens storman. Af Ivar Lagerwall. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

IVAR LA GER WALL

moderna metodernas segerrika kamp mot
det gamla, slöa, efterblifna, men segt vid
traditionen fasthållande kortsynta
lokal-och skrå-intresset. Den gamla pittoreska
kärran på sina osannolikt höga hjul som
skramlande förde i otäta fat råoljan ned
på den steniga ökenvägen från Balakhani
till den Svarta Staden, fick lämna plats
för rörledningar och ångpumpar. På
lagerplatserna blefvo faten ersatta af
stålplåtsreservoarer hållande tusentals ton.
Destillations- och reningsverk byggda och
utrustade efter vetenskapliga grunder ersatte
gamla stinkande och rykande pannor, som
hade gifvit Svarta Staden dess välförtjänta
namn. Bredvid denna växte upp den
Hvita Staden med bostäder, skola,
klubbhus och — underbart i stenöknen —
trädgårdar, för hvilkas befruktande vatten
från Volgafloden hämtades som ballast i
tankångare öfver Kaspiska hafvet.

Dessa tankångare voro i kedjan af
Nobels nyanordningar den väsentligaste
länken. Utan dem hade Baku helt enkelt
fått drunkna i sitt öfverflöd af olja, då
det hvarken fanns material för tillverkning
af hållbara fat eller, om fat hade funnits,
möjlighet att frakta dem för ett rimligt
pris till förbrukningsorterna. Man hade
väl haft tankpråmar på amerikanska
floder, och en tankångare hade blifvit byggd
för resa öfver Atlanten. Men denna
ångare gjorde blott en resa och befanns så
sjöoduglig att han sedan blef liggande
obegagnad i Antwerpens hamn. Det var Nobel
förbehållet att tillsammans med dåvarande
chefen för Motala Verkstad, ingeniör S.
Almqvist, utarbeta den första dugliga typ
af sjögående tankångare, hvilkens
väsentliga drag återfinnas i de oceanjättar, som
numera föra öfver världshafven oljelaster
om 5 till 10,000 ton.

Att bygga ångare i Sverige för att
använda dem på Kaspiska hafvet syntes
vara en geografisk paradox. Men det
finnes en vattenväg, långsam visserligen

och besvärlig, mellan Östersjön och
Kaspiska hafvet. För att begagna denna väg
byggdes fartygen i tvä halfvor beräknade
att få plats i kanalsystemets slussar; på
Volgan nitades de ihop och kommo
fullfärdiga öfver Kaspiska hafvet till
hamnarmen i Baku, där fastskrufvandet af en
slang och öppnandet af en krän utgjorde
hela lastningsoperationen.

Volgafloden har under årtusendenas
lopp tagit med sig ut i Kaspiska hafvet
så mycket af Rysslands jord, att lastade
sjödugliga fartyg icke kunna komma
flodmynningen närmare än på ett afstånd af
omkring 120 kilometer. På denna redd
förankrades därföre pontoner, från hvilka
öfverflyttningen af naftalasterna från
ångare till flodpråmar verkställdes. En hel
flotta af bogserare och tankpråmar fick
till uppgift att föra upp på Volgan till
Tsaritzin, Saratow, Samara, Kasan och
Nisjni-Novgorod lysoljan och dess
biprodukter för spridning genom järnvägsnätet
öfver hela det ryska riket.

Denna omfattande organisation var ett
företag, som kunde smaka en man af
Ludvig Nobels läggning. Att omsätta i
storslagna värdebildande anläggningar
in-geniörsförstånd, skaparekraft och samladt
kapital, att strö ut med slösarehand dessa
andliga och materiella håfvor och att se
dem omdanas, forma sig och växa ut till
en jättebyggnad, i hvars hägn
människornas lif blefvo lyckligare, kulturen rikare
och för tusentals nya existenser tillträde
möjliggjordes till det moderna lifvets
fängslande skådespel — det måste vara,
och det var för honom, en källa till
tillfredsställelse och fröjd, som i hans
harmoniska natur fann ett uttryck af sällsynt
skönhet.

Så blef också verket utfördt med
grundlighet, med entusiasm och med
kärlek. Det gick fort, men det blef icke
desto mindre ett mästerverk, en byggnad
så säker i sina fogningar, att när nyligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free