- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
386

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

CARL G. LAURIN

GURLI ERICSSON.

nyare psykologer har massan, och till och
med bara en teaterpublik, med respekt till
sägandes något kvinnligt i sitt väsen.
Publiken är ovanligt lättrörd, ibland lika
omoti-veradt hårdhjärtad, hänförd i dag för att
i morgon glömma sin kärlek. Fru Nansen
började med Johan Bojers skådespel
Kärlekens ögon. Böjer hör till de få
skandinaviska författare som ha slagit igenom i
Paris. Hans roman »Trons makt» är
verkligen känd och uppskattad i den litterära
världen därstädes. »Kärlekens ögon» är
intet mästerverk, men det har stora
förtjänster, och uppslaget är förträffligt. En
vacker ung flicka, öfversvallande af
tacksamhet och vänlighet mot alla människor, blir
vanställd i ansiktet vid en eldsvåda och
härigenom bitter och elak En ung
löjtnant som en gång sett henne och blifvit
förälskad i henne, får i kriget sina ögon
så skadade att han blir blind. Andligen
bruten af detta slag, koncentrerar han sina
tankar och känslor på den unga flickan,
som han en gång träffade. Han råkar sedan
vid en badort — utan att veta af hennes
olycka — den nu mot lifvet och människorna
förbittrade Ovidia. Då hon märker att hon
för honom står som den oförlikneliga i alla

hänseenden veknar hennes sinne, isen
smälter och båda finna lyckan i och genom
hvarandra. Redan af denna korta
redogörelse hör man hur nära detta stycke
måtte snudda vid det melodramatiska, och
den unge militären Röd (herr Wingård)
var också alldeles för sentimental. Den
danska gästen gjorde af den stora [-hufvudro]len-] {+hufvud-
ro]len+} något så starkt och rörande, så
trovärdigt och mänskligt, att man förvånar
sig att hon ej allra helst spelar djupare
karaktärsroller. Kanske lyckades hon minst
i att betona det flickaktiga hos den helt
unga Ovidia. Det låg nästan litet för
mycket af den mognare kvinnans rikare
känslovärld i hennes röst, och af
geometriska skäl kunde hennes venusgestalt ej
klämmas ihop till psykeformen, men det
kvittrande jublet mot lifvet var både vackert
och äkta, och den intensitet hvarmed hon
lät sin smärta strömma fram ur sitt af
brännskador och gråt vanställda ansikte
var stor skådespelarkonst. Författaren borde
kanske ha låtit henne visa retlighet och
förargelse mot någon som ej uppskattade
hennes skönhet — det kan väl alltid finnas
någon olycklig som ej förstår sig på
upp-näsor — då hade öfvergången till hennes
elakhet blifvit mera motiverad.

Allmänheten har ofta svårt att tro, att
konstnärerna måste anstränga sig. trötta ut
sig, nästan tära på sin lifskraft för att ge
sitt bästa åt folk som ägna resultatet ett
par likgiltiga ögonkast. Konstnärerna kunna
bli trötta som efter en kappspringning af
att under en timme ha satt in hela sin
personlighet för att träffa det rätta uttrycket
i det ansikte de måla. Det fanns i fru
Nansens framställning något af en dylik
lyckad kraftansträngning, särskildt då hon
uttalade omvändelsereplikerna. Man kände
hur den stackars vanställda, i sinne och
hjärta sargade Ovidia genombäfvades af en
salig visshet att »allting äro ny vordne»,
och att anden löstes ur sin förhärdelse.
Detta var sannerligen konst af rätta
slaget att kunna gifva klarhet och påtaglig
form åt dessa själens allra djupaste
hemligheter.

De två andra roller den stora danska
skådespelerskan utförde voro tämligen
obetydliga. En hustru för mycket af Croisset
hör till dessa lustspel med farstillägg, där
man blir ledsen när det lustiga slutar och
det farsartade börjar. Man hade just börjat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free