Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Nyare svensk prosa. Af Gunnar Castrén. Med 1 bild
- Gamla svenska städer. Af Anna Lindhagen. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorburn-Buscks »Fjärran melodier». Hon har i
rätt hög grad förmågan att berätta, har
öfver hufvud allt det som formellt skapar
en novellförfattarinna. Men hvad man
saknar är det starkt personliga greppet,
som skulle öfvertyga om att här skulle
ligga förborgadt ett stycke människolif. Det
är hvarken i innehåll eller i stil något som
ovillkorligen påtränger en känslan af att
dessa noveller kunde förekomma blott i en
bok med just detta författarenamn. Det
innebär icke att novellerna skulle vara
pastischer eller imitationer, men det betyder
att man trots den finhet och den
psykologiska omsorg, med hvilken de äro skrifna,
dock saknar den utpräglade egenart, som
ensam kan få oss att förnimma det
djupaste i konsten.
GAMLA SVENSKA STÄDER
Af ANNA LINDHAGEN
Med 2 bilder
Gamla svenska städer. Gator och gränder. Hus och
gårdar. Samlingsverk i bilder jämte förklarande
text, utgifvet af Svenska teknologföreningens
afdelning för husbyggnadskonst genom dess kommitté:
Sigurd Curman, Axel Nilsson, Kasper Salin, C.
Westman, Ragnar Östberg. Häft 1—3.
Stockholm, Cederquists grafiska aktiebolags förlag.
Om svenska städers öde,
öfver hvilket hvilar sedan de sista
årtiondena något skrämmande
tungt, säges i inledningen till detta
utomordentligt nödvändiga verk följande:
»Vid våra städers ombyggnad söker
man i främsta rummet tillgodose de rent
praktiska behofven, och först sedan dessa
så vidt möjligt blifvit tillfredsställda ser
man efter, om något kan göras för
trefnaden och skönheten, och det är vanligen ej
mycket. Det som vår tid skänker en stad
af sitt eget blir ej ersättning för hvad den
tagit från sina föregångare. Otaliga
skönhetsvärden ha sålunda förlorats, för hvilka
ej ny valuta gifvits.»
Med hvarje häfte som utkommer af
»Gamla svenska städer» gifves oss en
samling ovärderliga minnen af det som varit
samt rester af skönhet, hvilka för hvarje
dag som går i vår nyttighetstid hota med
att ingå i minnenas värld. Men också ett
hopp om, att fästad uppmärksamhet på de
skönhetsvärden, som hålla på att försvinna,
i någon mån dock skall skaka på samvetena,
framkalla betänksamhet mot
förstörelselustan samt hjälpa till att skapa något nytt
vackert, där det gamla af omständigheternas
makt måste bort.
Vignetten på första häftets omslag ger
genast den rätta stämningen af gammal
svensk stad, en vy tagen så att man ser
ut öfver brutna tegeltak och brant
stupande tegeltak utan några som helst störande
afbrott af sena tiders oformligheter. En
sådan vy är för oss nu en rätt sällsynt
företeelse, men var ännu för våra föräldrar ett
glädjeämne hvar de än slogo ned sina
bopålar i våra mindre städer eller i de större
städernas yttre rayoner.
Beskrifningen i första häftet af gamla
Ystad bevisar genast, hvilka värdefulla
lämningar af gamla svenska städer vi dock ännu
äga. Den ängsliga frågan smyger sig på
läsaren — skall detta förstöras? Ystad är ej
uttömdt i första häftet; det återses af
prenumeranten som en gammal kär bekant i
andra häftet och äfvenledes i det nyutkomna
häftet n:r 3. Ystad har förmånen att hafva
bibehållna typiska bitar från flera olika
skeden af sin utvecklingshistoria, hvarom i
verket säges: »Ännu skymta här och där
i gatornas perspektiv medeltida trappgaflar,
och långa husrader prunkna i 1600-talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0457.html
