Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Cavour. Af Einar af Wirsén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
EINAR AF WIRSÉN
sig en mera ömhjärtad make! * Inför
dylika metoder står man synnerligen
tviflande gent emot de här och hvar
framkomna yttrandena att Italiens
enhetskamp var »långt ädlare än Tysklands».
För öfrigt skapas icke ett stort rike med
»ädelhet». Därtill fordras vida mera
verksamma medel.
Svårare att uppfylla var Napoléons
kraf på landafträdelse. Intet visar
bättre den faktiska svagheten i Sardiniens
ställning än att detta kraf måste
uppfyllas, trots det att Napoléon 1859 blott
till hälften infriade sina löften och oaktadt
de italienska staternas sammanslutning
1860 skedde utan Frankrikes hjälp. Det är i
allmänhet skäligen onyttigt att spekulera
öfver huru vissa epokers historia skulle tett
sig, om de gifna förutsättningarna legat
något olika. Men man kan ej underlåta
att söka göra sig en bild af det
italienska frihetsverkets resultat, om Cavours och
Bismarcks verksamhet till tiden
sammanfallit. Det är icke osannolikt, att
enheten då hade kunnat köpas med
mindre moraliska och materiella offer.
Ingendera af de båda statsmännen hade väl
haft något emot en preussisk-sardinsk
allians; Cavour uttalade vid flera
tillfällen sin stora beundran för den preussiska
statens organisation och hade ofta
kastat sina blickar på Preussen. I januari 1861
sändes La Marmora för att framföra
gratulationer med anledning af Wilhelm I:s
tronbestigning och hade då i uppdrag att
meddela den preussiska regeringen, att»till följd
af de analogier, som funnos mellan Preus-
* Den stora tragediennens död väckte
öfverallt stort deltagande. Sålunda anmodade
Walewski James Rothschild att uppskjuta ett
jaktparti, på det att W. måtte få närvara vid
jordandet af »den stackars kvinna, som han
älskat, och som skänkt honom en son.»
Österrikes ambassadör, Hübner, som berättar denna
händelse, tillfogar spetsigt, att i en annan
miljö kanske en gift man och minister funnit på
en annan förevändning.
sens och Sardiniens historiska tendenser,
hafva italienarna vanan att anse Preussen
såsom en naturlig bundsförvandt». Äfven
ifråga om metoderna hade de båda
statsmännen mycket gemensamt. Båda trädde
sålunda i förbindelse med Ungerns
revolutionärer. Bismarck fullbordade ju också
1866 i själfva verket, hvad Cavour ej
hunnit utföra.
Så snart Cavour kände sig viss om
Frankrikes bistånd, började han med
ifver söka finna ett medel att tvinga
Österrike till krigsförklaring. Fördraget med
Frankrike var nämligen formellt taget af
defensiv natur, hvarför det icke gick an,
att Sardinien öppnade fientligheterna.
Starka krafter voro också i rörelse för
fredens bevarande. I Frankrike var den
allmänna opinionen mot kriget,
kejsarinnan Eugénie ansåg det vara en
religiös plikt att motarbeta de italienska
sträfvandena, Walewski intrigerade mot
Napoléon. Dessutom stod England för
tillfället på synnerligen god fot med
Österrike. Från rysk sida slutligen
framställdes förslag till en kongress. Hela
Europas diplomati, hvilken — såsom ofta
varit fallet med yrkesdiplomater —
saknade blick för stora historiska
tillfällen, motarbetade Cavours sträfvanden.
Napoléon var till slut färdig att gifva
efter för trycket, han kallade Cavour till
Paris för att förmå honom att afstå från
krigsplanerna. Men Cavour förklarade
bestämdt, att det psykologiska
ögonblicket för handling nu var inne och måste
begagnas. Dessa ögonblick återkomme
i historien ej ofta. Det vore bättre att
slå till ensam än förlora tillfället.
Vi känna, hurusom det i alla
händelser lyckades Cavour att genom sin
skickliga nålstygnspolitik reta Österrike ända
därhän, att det började kriget. Cavour
hade också utvecklat en sådan fantasi,
när det gällde att finna på acceptabla
krigsorsaker, att Österrike förr eller se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
