Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Claude Mellan. En grafstickelns mästare. Af Gunnar Ekholm. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAUDE MELLAN
431
VERONIKAS SVETTEDUK.
Lika afgjordt som Rembrandts läggning
är målerisk, lika utprägladt är Mellans
uppfattning i detta som i annat
skulptural. Han har lefvat sitt lif i länder med
en blåare himmel och ett klarare
flödande solljus än Rembrandt. För Mellan
är det icke ljusets kvalitet som utgör
problemet, utan dess intensitet.
Peiresc-porträttet och Johannes i öknen — för
att nämna ett par af de mest
karaktäristiska arbetena — äro sedda som statyer
i någon af Söderns ljusomflutna loggior.
Det är tydligt, att en teknik, som
ställer så oerhörda fordringar på han-
dens säkerhet som Mellans, icke kunde
få någon större krets af utöfvare. Någon
skola bildar han därför ej, men han har
dock haft ett stort inflytande på det
franska porträttsticket, särskildt i fråga
om den ornamentala inramningen. Då det
gäller att värdesätta Mellans
konstnärsgärning, får man ej heller glömma det
djupa inflytande han utöfvat på
Nan-teuil, denne den mest frejdade bland
1600-talets franska porträttgravörer, hvars
berömda Foucquetporträtt i själfva verket
knappast är annat än en kopia efter
Mellans stick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
