Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Två dikter. Af Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
AF BERTIL AAL/ABERG
I.
Tro ej, att tårar ha förgäfves flutit
ur deras smärtor, hvilka älskat mycket!
Så tätt som guldet sluter sig kring
smycket,
liar kring ditt öde sig en cirkel slutit
af allt som du, o broder, har förbrutit.
Hvart ord som kränker och hvart ord
som sårar,
det är en dom, den känner ingen skoning,
ty blott i vedergällning bor försoning.
De döde slumra tyst på sänkta bårar,
men djupt ur jorden ropa deras tårar.
Hvad andra lidit, skall du genomlida:
din själ skall outsäglig längtan tära,
men bär som man de bördor du skall
bära!
Sitt tyst i mörkret, broder, och förbida
den svåra stund, som kommer till din
sida!
Ty närmre nalkas dig det oerhörda,
och närmre nalkas dig det öfvertunga.
Se, bräddade af blod och tårar gunga,
de mogna axen nu sin sorgsna börda,
och det är tid att sina skördar skörda.
II.
Se, alla de som älskat mest, de skåda
ej hvarandra,
de gå på vild och vågsam stig, och
irrbloss locka dem.
Må tiden jaga, åren fly, må utan rast
de vandra:
den långa vägen, som de gå, den leder
aldrig hem.
Än barnet bor i deras själ till lifvets
sista timma,
det tror, hur ödslig färden är, att från
ett ensligt hus
skall genom årens mörker dock ett stilla
fönster glimma,
den långa pilgrimsgångens mål, ett enda
hjärtas ljus.
Men alla de som älskat mest, de skola
ängest skörda,
och deras längtans tända dröm skall
stormens makt slå ner,
de skola bära under gråt sin kränkta
stolthets börda,
och hvarje dag, som läggs till dag, skall
öka bördan mer.
O Herre, Du som skänkte oss all fröjds,
all smärtas råga,
som skänkte hvad vi bittrast fått och
hvad vi pröfvat bäst,
o, skänk en enda gnista blott, en gnista
af den låga,
som burits genom jordens natt af dem
som älskat mest!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
