- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
488

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Jean-Baptiste Dubos. Af Alf Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

488

ALF NYMAN

komma för mig, utan att jag dock kan
sätta dem i klart och bindande system.
Blir man icke slagen, när man under
reflexion öfver gångna århundradens
tilldragelser varsnar, att de personer, som särskildt
utmärkt sig i allehanda yrken, alltid varit
samtida, att de alla träffat samman under
en och samma tidsperiod, hvilken icke
varit långvarig ... De som uppmärksamt
mönstra de åldrar, då de berömda
grama-tici, målarna, bildhuggarna och
skulptörerna hafva lefvat, skola finna, att de
alltid varit samtida med de lysande poeterna,
historikerna och vältalarna af deras
nation» . . .

Denna plötsliga andliga turgor och lika
plötsliga afblomning, som Velleius
Pater-culus konstaterat för Aten under Perikles
och Platon och för Rom under Augustus,
har sedermera, anmärker Dubos, upprepats

1 Italien under Leo X och i Nederländerna
på Rubens’ och Rembrandts tid. Och han
kan endast förklara denna massinspiration,
som plötsligt utgjuter sig öfver ett skarpt
begränsadt folkområde, ur det fysiska.
Lkomme planté — heter en af
upplysningstidens böcker. Det är denna obibliska syn
af människan som rotfast naturting, som i
hela sin bjudande styrka har gått upp för
abbéns öga.

Dubos särskiljer nu två slag af
miljöfaktorer, som utöfva ett bestämmande
inflytande på konsten under en viss epok:
de moraliska — hvarunder han beskrifver
hvad man i modern terminologi menar
med de sociologiska —; och de fysiska,
hvilka senare oftast äro orsak till de förra.
Norr om den 521a söder om den

2 5:e breddgraden går ej konsten.
(Enligt hvilken gränsdragning
Sverige-Norge-Danmark alltså ohjälpligen faller inom
det estetiska Tartaros.) Detta bälte utgör
dess biologiska optimum och inom detta
slår den upp i olika former, allt efter
klimatet, alldeles så som vissa
mellantro-piska växtformer påträffas under bestämda
breddgrader och endast under dessa.
Klimatet är sålunda principium
individuati-onis mellan tidsåldrarna och raserna. Man
kan på sig själf i smått studera fram,
hvad den verkar i stort: — »suivant que
1’air est see ou humide, suivant qu’il est
chaud, froid ou tempéré, nous sommes
gais ou tristes machinalement, nous sommes
contens ou chagrins sans sujet...» Ja,

man kan säga, att vår själ utvisar
klimatets och luftens egenskaper med en lika
stor ofelbarhet som barometrar och
termometrar ! Och den föremålslösa sorg och
oro, som vi sammanfattat i det vackra
ordet: hemlängtan — har den icke sin
djupaste upprinnelse just i det meteorologiska,
i lufthafvets finaste kemi? I den tillfälliga
stämning af optisk fest, hvari anblicken
af himmelskonklaven försänker oss, äga
vi därför en skarp ögonblicksfotografi af
de anonyma, annars ogripbara
meteorologiska och geografiska krafter, hvilka under
seklernas gång arbeta på att fixera eller
omdana det kroniska stämningstillstånd,
som heter: raskaraktären. All dikt är
därför — konstfilosofiskt sedt —
väderlekspoesi!

Dubos framhäfver ständigt, att konsterna
nå upp till sitt maximum stötvis och
plötsligt och att den sociologiska
konstellationen af krafter icke förmår att hålla dem
kvar på denna höjdnivå, då deras tid är
ute, liksom den icke förmår att uppbesvärja
dem, därest klimatet är otjänligt. Julius
II:s och Leo X:s furstliga konstlidelse skulle
varit gagnlös i Sverige. En Rafael eller
Bembo i Stockholm vore närmast en
meteorologisk omöjlighet — så omöjligt som
en platangrupp inom polcirkeln.

Detta är ofrånkomligt: konsthistorien
hiktar geografi. Denna »Erdgeruch» är
icke blott teoretiskt påvisbar; den kan
också konstateras margfaldigt af våra
sinnen.... »Luftens obestämda kulör,
molnfärgerna, som kolorera horisonten morgon
och afton, bero på naturen af dessa
utdunst-ningar, som fylla luften och som blanda
upp sig med de dunstmassor, hvaraf
molnen äro sammanbollade. Nu kan hvem
som helst konstatera, att nyanserna på luft
och moln. . . icke äro desamma i olika
länder . . . Man kan t. o. m. påvisa denna
olikhet i himlarna på Titians och Rubens’
taflor, hvilka tvenne målare återgifvit na
turen just sådan man ser den i Italien och
Nederländerna ...»

Ett konstnärshufvud: det är för Dubos
en fabrik för sinnesrörelser. Enligt abbéns
förmenande är det en oskadlig, ja
lifsnöd-vändig vara som därmed bringas i
omlopp. Men ett land är i sin tur en fabrik
för genier; och den trycker sin
outplånliga stämpel på sina alster. — Här springer
naturalismen ut som en väldig järnblomma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free