Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt folklynne och emigrationen. Af Carl G. Laurin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT FOLKLYNNE OCH EMIGRATIONEN
i anledning af professor gustav sundbärgs aforismer »det svenska
folklynnet» i emigrationsutredningen, bil. xvi.
AF CARL G. LAURIN
Med i bild
|ÅNN DIG SJÄLF», ljöd det
antika visdomsordet. Allt har två
I sidor, och belåten Narcissusartad
själfbespegling motsvaras af att
»holde Domedag over sig selv», men visst
är, att hela mänsklighetens utveckling
visar på ett djupare inträngande ej blott i
naturlagarna utan också på ett högre fattande
af vårt inres krafter, af dess begränsningar
och möjligheter, och vår styrka växer, då
vi målmedvetet kunna beräkna våra andliga
tillgångar, våra fel kunna motarbetas med
större kraft, sedan vi erkänt dem för
oss själfva. Detsamma gäller om de mera
långlifvade personligheter som kallas folk.
För åtskilliga år sedan läste jag i
»Sveriges land och folk» några sidor om
det svenska lynnet. De omdömen, som
där fälldes, verkade slående sanna, lika
aflägsna från klichéartadt skåltalsberöm som
från det belåtna och angelägna
underkännandet af våra goda egenskaper, som
kännetecknade den öfvervägande delen af
pressen och nästan hela nationen under den
nationella smälekens tid, 1870-talet och
80-talet, då vi svenskar visade en
egendomlig tillfredsställelse öfver att mot ett
angrepp österifrån blott kunna ställa 12,000
man öfvade trupper och ingen enda båt.
Sverige var som en man, som hade
jublat öfver att han var nästan lam i armar
och ben. Det var den tid, då de klass-
GUSTAV SUNDBÄRG.
medvetna försvarsvägrarna utgjordes af
Sveriges dugliga och ovanligt politiskt
begåfvade bondeklass. De rättvisa och
väl-öfvervägda ord, som lästes i nyssnämnda
bok, hvilken sedan öfversatts till
världsspråken, hade till upphof Gustav Sundbärg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
