Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Oskar Patrick Sturzen-Becker. Hans lif och gärning. Af Ragnar Sturzen-Becker. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 6
RAGNAR STURZEN-BECKER
detta tunga, otacksamma arbete, som
dock måste göras, om de tre folken
någonsin skulle kunna växa och hålla
samman, arbetet att lära dem känna
hvarandra och att lefva ett andligt
samlif. År 1847 flyttade han öfver till
Helsingborg, då han trodde sig kunna
uträtta mer för sin sak på svensk mark,
och där grundade han ett boktryckeri
och en tidning, »Öresunds-Posten», som
han snart gjorde till ett af Sveriges bästa
landsortsblad, och i hvilken han oafbrutet
och med en aldrig svikande entusiasm
talade skandinavismens sak. Det var
här han uppmanade Sverige och Norge
att skynda till hjälp i danskarnas »heliga»
krig, och det var här han icke ett
ögonblick försummade att under denna tid
gifva danskarna sitt moraliska stöd. —
-— Att all hans sträfvan icke resulterade
i något annat än några svensk-norska
truppers landstigning på Fyen och
vapenstilleståndet i Malmö, kan ju förefalla
tämligen obetydligt, men i själfva verket
voro kanske dessa händelser, tillsammans
med den svensk-norska diplomatien, af
icke så ringa värde. Och att händelserna
under slutet af 1840-talet voro för
skandinavismen af oerhörd betydelse är lika
säkert, som att skandinavismen då stod
högst i kurs i det allmänna
folkmedvetandet både i Sverige och i Norge.
Åren 1850—1855 äro i det stora hela
taget tämligen intetsägande i
skandinavismens historia. Orsaken härtill var kort
och godt den, att tnan under dessa år i
alla de tre skandinaviska länderna var
fullt upptagen med viktiga inre
angelägenheter, hvilka för en tid undanträngde
tanken på skandinavismen. Men med år
1856 kom åter denna tanke fram och
nu i en förnyad och starkare form. Ty
nu inträdde den skandinaviska frågan i
ett nytt skede, den blef en diplomatisk
och rent politisk fråga, och därtill, som
Sturzen-Becker så länge önskat, en eu
ropeisk fråga — och icke minst i detta
afseende har den sin stora betydelse
ännu i våra dagar, ty under dessa
skandinavismens dagar var det som
Sverige-Norge för sista gången spelade en viss
och icke obetydlig europeisk politisk roll.
Det är under några år från och med
1856 som skandinavismen i stort sedt
blir nära identisk med Sveriges-Norges
utrikespolitik och det är äfven nu mer
än under någon annan tid som den
nationella egoismen och diplomatiens
intriger — icke minst i Danmark — under
skandinavismens täckmantel fritt och
hejdlöst florerar.
Orvar Odd, som sålt sin tidning och
åter flyttat öfver till Köpenhamn, kastade
sig med vanlig ifver in i frågan, och
under de närmast följande åren var det
hans ord som kanske vägde tyngst för
de svenska skandinaverna och därigenom
äfven för skandinavismen i dess helhet.
Genom en dagbok,* som han under dessa
år förde, kan man noga komma in och
följa den tidens spel bakom kulisserna —
ett spel som i sanning icke lider någon
brist på spännande, intressanta och
vågade scener.
I december 1856 afsände Orvar Odd
en »memoir» till konung Oscar öfver
ställningen i Danmark och förslag till
allians, och den 16 dec. besvarades denna
med att den »med bifall blifvit antagen».
Det är visserligen sant, att Ploug
samtidigt äfven afsändt ett bref med
ungefär samma innehåll som Orvar Odds,
men detta var längre och antogs icke.
Ett direkt resultat af Sturzen-Beckers
bref till konungen var att den
svensknorske ministern i Köpenhamn, amiral
Virgin, erhöll en chifferdepesch från kung
Oscar, att han strax »måtte sätta sig i
förbindelse med Sturzen-Becker». Och
* Denna dagbok kommer jag att
offentliggöra i ett större arbete öfver Orvar Odd, hvilket
inom kort utkommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
