Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Oskar Patrick Sturzen-Becker. Hans lif och gärning. Af Ragnar Sturzen-Becker. Med 6 bilder - Dagarna. Af Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 6 RAGNAR STURZEN-BECKER
hans vana och hans tröst då var
från unga dar
till harpans raska anslag att sätta sång och dikt.
Så lyfte han åter blicken med hopp och
tillförsikt.
När all den eviga uselhet, som genom världen
går,
brottades med hans styrka och gaf hans hjärta
sår,
hans vana då och hans tröst det var
från unga dar
till lekande harpotoner att höja sin röst.
Då reste han nacken stolt igen, med vidgadt
bröst.
Så med sin sång och harpa från gård till gård
han drog,
det var ett lif af frihet och skämtsamt nog,
det nu en gång hans vana var
från unga dar
att sjunga sig så till dager, när natt låg på hans
själ,
att sjunga sig fram i världen, när sargad var
hans häl.
DAGARNA
AF KARL ASPLUND
I
VÄNTAN
Så ser jag dagarna: en näfve full
med kiselsand, som snabbt jag låter rinna
i andlös väntan att bland kornen finna
ett flarn af gull.
II
MIDSOMMAR
Dagarna falla ur sommarens krans
som blåklint och nattviol.
Timmarna stiga i dygnens dans
som töser i daggvåt kjol.
I gäckande sväng öfver skymningsäng
går dansen med klingande klar refräng,
men brinnande oro och svindlande sans
är stråken på spelmans fiol.
III
AUGUSTI
Augustis goda mjukblå kvällar hägna
min själ med hvilans klara, lätta ro,
där tysta timmar genom själen regna
och nya aningar i regnet gro,
— men syrsans sång, när timmarna
bli sena,
drar som ett stråkdrag genom själen fram,
och alla minnens gamla lätta damm
i klangfigurer ordnas vackra, rena.
IV
ÅRENS SKRIFT
Stunderna rista i själen spår.
Glädjen och såren rita
tecken, och åren slita
bort och bort hvad skrifvet står,
tills vi sitta med håren hvita.
Hvart ord, hvar kyss, hvar tår blef fäst
på tusen bleknade minnens rest,
— och hvem kan tyda i ålderns år
ett slitet palimpsest?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
