Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Döderhultarn och hans konst. Af Albin Ytterlund. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 516
ALBIN YTTERLUND
der. Den är utarbetad med den största
pietet och finess. Vidare finnes från
denna tid en byst af konung Oscar II,
skuren efter minnet och en fotografi, i
mycket större skala än den för
konstnären vanliga. En del andra porträtt,
vanligen af lokalt bemärkta personer,
erbjuda också mycket af intresse och peka
tillbaka på en tid, då Döderhultarn
ännu hette Axel Petersson och hade
mycket god tid att utarbeta äfven de
minsta detaljer.
Och detta, detaljutförandet, det fina
och polerade, stundom en
smula banala,
kännetecknar det första skedet af
hans konstnärliga
utveckling. Det rent personliga
framträder mera
spontant och då gärna med
en liten ansats till
karikatyr. De äldre
djurskulpturerna äro mycket
typiska, särskildt
hästarna. Ståtliga, glänsande
fullblod, skulle de mycket
väl kunna vara gjorda
af någon annan skicklig
konstnär. Det finns till
och med gunghästar som
utgått af Döderhultarns
hand. De äro naturligtvis från den allra
första tiden.
Öfverlägsna hästarna äro
nötkreaturen af samma ålder. De äro ofta
utförda med en dråplig realism, särskildt
tjurarna. Men karikerade äro de ej, ty
Döderhultarn karikerar icke gärna djur.
»De äro för goda därtill», förklarar han.
Hans stora kärlek till djuren tar sig
många uttryck äfven utanför konsten. Och
då han en gång framställde sin
berömda djurkarikatyr, Ottenbyremonten,
skedde det för visso af djup och innerlig
medkänsla.
Och därmed äro vi inne på ett nytt
till stadshotellet.
område: Axel Petersson som
karikatyrskulptör. Ottenbyremonten, det var
hans första stora slag! Odödliggjordt af
en konstnärs hand, möter oss här det
arma kreaturet i hela sitt eländes majestät.
I denna ända till fasa utmärglade häst
har konstnären velat framställa en typ:
det genom människans förvållande
lidande djuret, den värsta styggelse som finns
för ett känsligt sinne.
Axel Petersson hade nu slagit in på
en väg, som, om också sent, skulle föra
mot höjderna. Han tillverkade ett
flertal sådana djur, större
och mindre och i alla
möjliga ställningar, sålde
några och skänkte bort
flera samt tilldrog sig
en viss uppmärksamhet.
Han sjönk dock snart i
glömska igen, men en
och annan Ottenbyare
fann sin väg till
människor med omdöme och,
sinne för konst.
Efter denna tid
började han med karikatyrer
af kända personer. Att
detta skaffade honom
fiender i en småstad är
naturligt. Det var
särskildt lärarna vid stadens läroverk som
fingo sitta emellan. Gamla lärare blifva
i regeln tacksamma objekt för karikatyr.
Flera af dessa dråpligt utförda
skulpturer tillhöra hans allra bästa arbeten,
och han har från denna tid börjat
till-lämpa en helt annan teknik i
framställningen. Det är icke fråga om några
detaljfinesser längre, ingen afslipning
och polering! Raskt och djärft för
han nu knif och stämjärn, endast
utformande sina figurer i grofva hufvuddrag.
Men genom denna grofva form lyser
innehållet, konstverkets anda, så mycket
klarare fram, och det är först genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
