Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Henri Bergson. Af John Landquist. Med 1 bild - En visa. Af Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
JOHN LANDQUIST
den Jameska »pragmatismen» menar, att
vetenskapen ingenting kan uttala om
gudomliga tillskyndelser i värt undermedvetna lif.
Men öfverallt har man rört sig i
gamla tankeformer, gamla antinomier och
dualismer. Bergson blott har gått en ny
väg. Genom en ny princip söker han lösa
de gamla frågorna. Och verkligen synes
han oss på sin smala och djärfva stig ha
fört oss öfver åtskilligt af det som föreföll
oöfverkomligt. Han är den enda originala
systembyggaren i vår tid. Och hans filosofi
står ensam, i sin fina, klara, säregna
gestaltning.
Hans böcker äro genomträngda af
lärdom, särskildt af naturvetenskaplig art.
Men han tynger aldrig sin framställning
med meddelande af kunskaper som kunna
läsas på annat håll. Äfven i sina svåraste
undersökningar har han en utomordentlig
förmåga att vara kortfattad och strax
beröra och belysa sakens kärna. Genom
några träffande jämförelser, gärna tagna ur
det modärna tekniska lifvet eller i
allmänhet välbekanta hvardagliga förhållanden,
fastslår han ett djupsinnigt resultat, till
hvilket en lång tankemöda banat väg. På
samma gång fordra hans arbeten på grund
af sitt stränga sammanhang, utan alla de
hviloställen som upprepningar och gamla
bekanta tankar bereda, en noggrann
uppmärksamhet. De flesta böcker man läser
tycker man sig kunna förut. Men det är
hvad man icke kan säga om Bergsons.
De äro bräddade med nyheter. De äro
laddade med tankeenergi. De gifva en
sällsynt intellektuell lust. Men de gifva
också mera. De verk denna lucida,
skarpsinniga, som det synes rent teoretiska
fransman skrifver äga en lyrik som tiger, en
hänförelse som ignorerar sig och en tro
som omärkligt gör läsarens hjärta fullt.
Denna subtila och eleganta logiker, hvars
ungdoms första bragder rörde sig på
matematikens fält, är en lifsmystiker, för hvilken
lifvet är ett under, hemlighetsfullt och
outtömligt, ett heligt rosenträd, som ständigt
står i blom. Och denna mystiker gör viljan
spänstig och ljus. Han tror på den
samlade själens skapelse i nuet, på lifvets seger
öfver materien, och i modet att handla, att
taga språnget i det okända afslöjar sig för
honom andens väsen. Han tror på den
största segern, där den största risken är.
EN VISA
AF ANDREA BUTEN5CHÖN
Susa, susa, sorgevind!
Sakta smek hans fallna kind!
Sanden drif i djupa spår
på den väg, han ensam går!
Ingen sedan följa kan
spåren af en biltog man.
Blixtra, blixtra, stjärnekrans!
Stråla in i drömmen hans!
Under furan sofver den,
som ej hittar hem igen.
En gång modersblicken öm
var som stjärnan i en dröm.
Brusa, brusa, glädjevind!
Jaga tanken — som en hind
jagas mot en solig höjd —
mot en öfversvinnlig fröjd!
Locka honom ner till strand,
rulla vågen öfver land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
