Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Erik Hedén - Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
ERIK HEDÉN
rättvisa, går han dock ej till den
öfverskatt-ning af hans betydelse, som skönjts hos
vissa radikale tyske forskare. För min
del tror jag, att den gängse värdesättningen
af de tre, enligt hvilken storhetsgraden
sammanfaller med tidsföljden, i allt
väsentligt är riktig. Äfven om Aristophanes
dömer hr Andersson mycket sundt,
framhållande hur befängdt det är att göra honom
till en moralisk idealist, men ock hur litet
moralisk indignation här är på sin plats
med hänsyn till den andliga omgifning, hvari
diktaren lefde.
Referaten af dramerna äro ofta
upplifvade och åskådliggjorda med diktprof, i
regeln återgifna på originalens versmått
och nästan alltid med lika mycken omsorg
som smak. Aristophanes har dock endast
tolkats på prosa. Som prof på författarens
öfversättningskonst må ur Sophokles’ Aias
meddelas hjältens slutord, innan han kastar
sig på sitt svärd i lägret vid Troja:
Men du som åker öfver himmelns branta hvalf,
O solgud! när ditt öga skådar Salamis,
mitt fosterland, håll då de gyllne tyglar in
och bringa detta sorgebud om Aias’ död
till åldrig fader, till förtviflad moder fram.
Den arma! När hon detta sport, hur skola ej
utöfver staden ljuda hennes jämmerrop.
Dock hvarför låta dessa tankar gräma mig!
Hvad båtar klagan ? Tid det är att handla nu.
0 död! O död! Kom! Hör mig! — Dock för
hvad jag har
att säga dig därnere, blir full nog med tid.
Men du som strålar nu så huld, du ljusa dag,
och du, som tyglar solens spann, jag hälsar er
en sista gång och efter detta aldrig mer.
Du ljusa himmel! Land där mina fader bott,
mitt helga Salamis! Och du, min faders härd!
Athen du höga! Folk af samma blod som jag!
1 floder, källor rundtomkring! Trojanska fält!
Jag hälsar eder! Faren väl, omhuldare!
För sista gången han I Aias’ stämma hört.
Med Hades’ skuggor hädanefter talar jag.
Det är mycket glädjande att lektor
Risberg denna gång ägnat sin estetiska
begåfning icke åt originaldiktning, ett fält
hvarpå han skördat föga ära, utan åt ett
öfversättningsvärf, som är mera värdt än
lasstals af berömd dagslitteratur.
Hans tolkning utgår från den
fullständigt riktiga grundsatsen, att den grekiska
texten skall återges i sin äkta, antika form.
Han har alltså genomgående bibehållit de
originala versmåtten, blott ändrande det
som omöjligen kan i modern vers
återgifvas.
Anslaget i hans öfversättning är ej
alldeles lyckligt och inger måhända ett
ogynnsammare intryck af hela verket än detta
förtjänar. Ty visserligen äro emellanåt
längre tal i dramat något hårdt och (vid
första anblicken) dunkelt återgifna. Men
de kortare replikerna, särskildt de som blott
omfatta en rad och gärna äro
utformade till träffande antitetiska
tankesatser, till följd hvaraf de ofta äro
svårare att tolka, dem har han i regeln
öfverflyttat på lyckligaste sätt. Äfven
korsångerna, som erbjuda ännu större svårigheter,
ja äro alla öfversättares fasa, har hr
Risberg tolkat erkännansvärdt väl, ibland
mästerligt. Hör följande prof ur
Antigone :
Lycksaliga de som i lifvet sorg ej smakat!
Ty i hus som gudarne skakat, där brister
ofärd ej, den följer till senaste led af ätten.
Så hafvets våg, när häfd af vild,
trakisk storm, som tjuter gällt,
den språngvis kastar sig fram öfver mörka
afgrunds-djup,
från botten vräker upp i dagen
dunkelt siam, i svallning bragdt,
och stranden stönar tungt vid bränningsslagen.
I en kort inledning och i bifogade
anmärkningar har öfversättaren meddelat allt
som en bildad läsare behöfver för att förstå
anspelningarne på hellenisk tro och saga.
Måtte dessa lofvande försök att gifva nytt
yttre lif åt en diktning, hvars inre lif aldrig
sinat, vinna framgång och efterföljd!
Ek Hn.
Carl Behrens: Heinrich von Kleist. Bidrag til
Belysning af hans Lif og Digtning. Köbenhavn,
Gyldendahlske Boghandel. Nordisk Forlag.
ACK VARE redaktör Carl Behrens
besitter den moderna danska
litteraturen för närvarande tre
omfångsrika och intressanta
monografier öfver betydande tyska skalder, som
här i Sverige äro tämligen okända,
Christian Grabbe, Friedrich Hebbel och
Heinrich von Kleist. Dessutom har han
skrifvit en jämförande studie öfver Agnes
Ber-nauer i lifvet och dikten, ett bidrag till
den tyska litteraturhistorien, som också har
intresse. Det är den senaste af dessa
böcker, den om Kleist, som nu vädjar till
äfven en svensk läsekrets — med undantag
af en liten uppsats af Hellen Lindgren
känner jag ingen svensk behandling af den
märklige tyske skalden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
