Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
557
Behrens’ arbete är väsentligen af
biografiskt innehåll och har sin tyngdpunkt i den
omsorgsfulla urskiljning, med hvilken det
numera ganska rika materialet är sofradt.
Efter gammalt manér skulle boken kunnat
kallas: inledning till studiet af Kleist. Ty
det är inte strödda bidrag till hans
lefnadshistoria, utan en sammanhängande
skildring af denna, som boken innehåller. När
man erinrar sig med hvilken
utomordentlig nitälskan de sista årtiondenas
litteraturhistoriska forskning i Kleists fädernesland
sysslat med hans lif och diktning, förstår
man, hvilken omfattande uppgift Behrens
ålagt sig genom att vilja gifva en
sammanfattning af denna forsknings resultat.
Han börjar alltså med en kort öfversikt
af Kleists ungdomsutveckling, skildrar hans
vacklan mellan olika mål och hans tidigt
förtviflade inre disharmoni, som ännu inte
blifvit förklarad genom en bevisligt riktig
sjukdomsbild, trots försök att patologiskt
framställa hans natur. På dessa punkter
tryter det afgörande materialet, och en
sådan viktig del af hans lif som resan till
Wurzburg, där han läkarbehandlades i
största hemlighet, är alltjämt föremål för bara
gissningar och förmodanden. Behrens har
sin hypotes: att Kleist där sökte bot mot
missbruk af opium, något som i och för
sig inte låter orimligt, men är lika
obevis-ligt som allt annat och dessutom förefaller
osannolikt, eftersom en sådan last borde
satt tydliga spår i hans diktning. Den
högst märkliga episod i hans lif, då han
ämnade slå sig ned i Schweiz som bonde
och som erinrar en svensk om Almquists
liknande försök i Värmland tjugu år
senare, hade för hans författarskap en
väsentlig betydelse, han fullbordar sitt första
drama, »Die Familie Schroffenstein», får
idén till sitt originella lustspel, »Der
zer-brochene Krug» och arbetar äfven med
andra dramatiska planer. Den aldrig
fullbordade »Robert Guiscard» hör till dessa
och äger sin alldeles särskilda
egendomlighet genom Kleists försök att där lösa
ytterst vanskliga tekniska problem — om
hvilka en landsman till Behrens, Ernst
Kaper, 1908 utaf en mönstergill
doktorsdisputation. Så kommer hans anställning
som ämbetsman och första lugna litterära
alstringsperiod: öfverflyttningen till tyska
af Moliéres Amphitryon, hvilket egentligen
var en bearbetning och omdiktning, som
HEINRICH VON KLEIST.
framför allt skapade en helt annan
Alk-mene. De ytterligt förtviflade politiska
förhållandena i Preussen gjorde honom
utom sig, och med oklara syften, men
jäsande af handlingsifver begaf han sig från
Königsberg, där han hade sitt ämbetsverk,
och till Berlin. Fängslad af fransmännen
som spion, fördes han till Frankrike och
återfick friheten först ett halfår senare, då
han begaf sig till Dresden och uppsatte
tidskriften »Phoebus». Den skulle bli en
tidskrift i stor stil men gick naturligtvis
inte, och den våldsamma brytningen med
Goethe bidrog att försvåra Kleists
dramaturgiska existens. Hans våldsamma,
underliga tragedi »Penthesilea» stötte tillbaka
inte bara allmänheten utan äfven flertalet
sakkunniga. Däremot uppskattades tidigt
hans noveller, de obevekligt tragiska små
historierna i sin ordknappa form. En af
dem, »Förlofningen på S:t Domingo», torde
för öfrigt vara det som först öfversattes
till svenska af Kleist, enär den stod
införd i Wallmarks »Journal för litteraturen
och theatern» 1811. Populärt vardt också
hans riddardrama »Käthchen von
Heilbronn», medan däremot hans båda stora
stridsdramer »Die Hermannsschlacht» och
»Der Prinz von Homburg», icke blefvo
tryckta eller spelade under hans lifstid.
Kleists sista tid i Berlin, där han dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
