Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Christopher Polhem. Några anteckningar med anledning af 250-års minnet af hans födelse. Af Samuel E. Bring. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTOPHER POLHEM
251
delen af hans vetenskapliga utredningar
ha dock stannat i manuskript. Hans
efterlämnade handskrifter, hvilka 1878
öfverlämnades till kungl, biblioteket af
en af hans ättlingar, ståthållaren friherre
C. A. Manderström, äro oerhördt många,
äfven om en del gått förlorade vid den
brand, som 1737 öfvergick Stjernsunds
bruk. Det som räddats undan till vår
tid, är visserligen fragmentariskt, men
lämnar dock ett ojäfaktigt bevis för att
Polhem varit en för sin tid alldeles
ovanligt produktiv man. Ännu hafva icke
dessa pappersmassor med den kantiga,
svårlästa pikturen underkastats någon
sakkunnig granskning, men en flyktig blick
i dem har öfvertygat mig om att där
finnes mycket af beståndande värde, och
att ur dem kan hämtas många
intressanta bidrag till vår lärdomshistoria under
1700-talets första hälft.
Nationalekonomien var frihetstidens
skötebarn, och Polhem var en af de
allra första, som teoretiskt började syssla
med politiskt-ekonomiska frågor. I dessa
skrifter framstår han som en »vaken,
idérik och intresserad skriftställare» och
träder i mångt och mycket i en ganska
stark opposition mot de rådande
mer-kantilistiska åsikterna. Han uttalade sig
för en oinskränkt handelsfrihet, ifrade för
afskaffandet af alla slags privilegier,
företrädesrättigheter och monopolier, »så
skadliga för ett rike som kallbrand för en
människa», angrep stapelstädernas och
dess borgerskaps — särskildt Stockholms
— undantagsförmåner och häfdade alla
medborgares lika rätt att försörja sig.
Enligt Polhems mening borde
hufvudändamål med all ekonomisk politik
vara att skapa en svensk industri,
emedan den mer än handeln gjorde ett land
rikt. Men han förbisåg därvid icke
jordbrukets betydelse för vårt folk som den
viktigaste af alla näringsgrenar.
Bergshandteringens upphjälpande och järnets
POLHEMSLÅS AF NY OCH GAMMAL
MODELL.
förädling inom landet förordade han på
det lifligaste, liksom inrättande af ett
järnkontor för att öfvervaka tillverkningen
och reglera priserna— en idé som dock
framkastats före Polhem af några
norrländska brukspatroner.
De nationalekonomiska frågorna
sammanhängde under frihetstiden mycket nära
med politiken, och striden om makten
mellan de olika partierna inverkade
oftast på lösningen af de ekonomiska
problemen. Polhem deltog väl ej i den
aktiva politiken men följde de stora
frågorna med vaket intresse. I striden
mellan de olika stånden om deras
rättigheter tyckas hans sympatier ha lutat åt
de ofrälse stånden. Som novus homo
på Riddarhuset — han adlades 1716 af
Karl XII — kände han sig mera dragen
till dem. Författningsstriderna har han
ägnat ett par uppsatser, och i fråga om
kriget med Ryssland på 1730-talet ställde
han sig på mössornas sida och varnade
mot en förtidig eröfringspolitik.
Medicinskt skriftställeri synes mycket
ha roat Polhem, men detta var icke af
vetenskaplig art utan fastmer utaf
populär beskaffenhet. Hans medicinska upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
