Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - A. T. Gellerstedt: Färdskisser - Visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
A. T. GELLERSTEDT
Med tretti vårdtorn gick du i gevär,
din spräckta hjälm af äppelblom var skär:
för ruggig flyttfink hvilket önskenäste!
II.
Jag skulle då min gamla dröm besanna,
att du såg sträng ut, fast du vänlig
var:
väl tusen hus och torn från ofredsdar
men lunderna af vårens fägring granna.
I daln, där Tauber med sin lilla kanna
går kring och vattnar, hvarje buske
bar
ibland all blommen fullt med fågelpar,
som bådo mig bevekande att stanna.
Stor var min lust att ynglingstagen härma
och vårn i ända i din trollkrets svärma;
men sjuttifem år ha ett snäft humör.
Ack, redan innan pingstens fest var inne,
var du för mig förvandlad till ett minne;
men ett, som liknar dig — som aldrig dör.
I TAUBERDALEN.
I den lilla Vårfrukyrkan
ingen mässa, ingen dyrkan;
klockan tiger, låst är porten,
tyst och tankspridd hela orten.
Spräckt och mossigt och förgätet
stirrar skyddspatronbelätet
fram ur bron, där Tauber kvider
öfver hårda torketider.
Tankar tassa fram, betryckta:
»Hur skall världens skuggspel lykta,
tyder allt på undergången?
Skymtar nånstäds räddningsspången?»
Då med ens på gotiskt fönster
stickar soln sitt solrosmönster
och i slånsnår puderhvita
gnyr en kärleksdrucken tita.
Borterst, syd i Tauberdalen
förstlingslock af näktergalen! —
malande om svunna tårar,
siande om idel vårar.
VISA
1911
En vacker gosse, Rosenkvist,
på mössan blommor hade.
När blåsten tog dem bort till sist,
»Så du ser ut!» man sade.
Om Rosenkvist vardt stött? Ja, män!
Det märktes grant emedan
han vips sin fällknif fick på spänn
och bär den så alltsedan.
Den nu med Rosenkvist vill tas
ej lätt sig undanslingrar,
han för det mesta plär få dras
med sönderskurna fingrar.
Moraln af sagan uppenbart
vill tand för tunga prisa. —
Och sen så var det kant och klart
med Rosenkvistens visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
