- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
36

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stil, för den ökade lättheten att
karakterisera och återge första-hands-intryck af
litteraturen, liksom för själfva sättet att
bygga en personkarakteristik. Men
otvifvelaktigt synes det mig, att det var
under intrycket af — och delvis striden
mot — Taines estetiska metod, som
Brandes egentligen lärde sig behärska den
litterära analysen. På två väsentliga
punkter kritiserade Brandes sin mästare
oförbehållsamt: han kunde inte förlika sig
med Taines atomistiska uppfattning af
det frambringande snillet, och han
bestred möjligheten af att med Taines
faculté maîtresse komma till en
individualiserande teckning af de olika
begåfningarna. För Brandes, som ju hade sin
vetenskapliga utgångspunkt i filosofien
och som vid denna tid arbetade med att
söka lösa grundläggande spörsmål såväl
i historia som i filosofi, voro tviflen om
den rätta metoden att skildra litterära
personer och litterära utvecklingar på
samma gång frågor om uppfattningen af
hela den historiska utvecklingen, om
determinismens psykologi, om den enskilda
människans betydelse och slutligen om
den konstnärliga stilen. Stilisten
framför andra var för honom då Mérimée,
hvars otadliga plastik och linjesäkerhet
kom honom att öfverse med bristen på
värme och färg. Om Mérimée handlar
också en beundrande uppsats i den
essäsamling, Kritiker og portraiter, som
han offentliggjorde samtidigt med sin
disputation och som kom ut, då han själf
redan lämnat Danmark för att vistas i
Frankrike och Italien under ett år.

Af Brandes’ själfbiografi, som i detta
hänseende säkerligen innehåller hela och
fulla sanningen, kan man se, hvilken
fullständig afslutning på hans
ungdomsutveckling som denna resetid bildade.
Han fick de mest påtagliga bevis på den
oerhörda stiltjen och försumpningen i
Danmark. Det var inte bära
afterromantik och afterreaktion som gjorde
tillståndet så efterblifvet, det var framför
allt bristen på initiativ och idéer, saknaden
af företagsamhet och forskningsbegär.
Själf var han ju en ung man med omättlig
vetgirighet och hade gång på gång i sina
artiklar och uppsatser fört in nytt stoff
och nya synpunkter på sitt område. För
sin egen del och i fråga om den
litterärt-kritiska verksamheten närde han knappast
några djupare bekymmer. Det var ju inte
heller öde på Danmarks parnass: ännu
lefde Grundtvig, Hauch, Christian Winther,
Andersen, Paludan-Müller och
Goldschmidt. Det fanns lefvande mästare att
skildra. Men hvad var framtidshoppet
för litteraturen? Och hvad var landets
framtid? Brandes hade med ungdomlig
bitterhet upplefvat katastrofen 1864, men
tidigare knappast rätt förstått att därmed
var ett skede i Danmarks historia
slutadt. Han som flertalet af hans
landsmän trodde på hämnd och återvinning
af Schleswig. Nu upplefde han i Paris
katastrofen 1870 och vann den oryggliga
öfvertygelsen om att någon återgång af
det skedda kunde det inte vara tal om.
Blott obekantskap med världen kunde
förklara, att man hoppats på hjälp af
Frankrike. Nej, Danmark stod ännu i
fara, och det enda lifsvillkoret för
Danmark, det var en af fördomar ogrumlad
kunskap om det stora Europa och en
genom mångsidig jämförelse med andra
nutidsländer vägledd företagsamhet.
Politisk ofrihet, nationell fåfänga och inbilsk
okunnighet hade ledt Frankrike till fall
och fördärf, liksom de hade vållat
Danmarks olycka. Människorna i Danmark
måste väckas, vakna ur sömnen efter
nederlaget. Den nya litteratur, som den
närmaste framtiden komme att bjuda på,
fick icke vara som Hostrups eller Hertz’,
en lätt lek, en naiv idyll, en tam och
barnslig dröm, den måste mättas med
obevekligt verklighetssinne, ty däraf hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free