Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 / 37 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folkets hela uppfattning det största
behof. Och den måste sätta problem under
debatt, ty just genom att sätta sig in i
de stora samtida spörsmålen i Europa vann
man visshet om att Danmark ej förblef
oberördt af den allmänna europeiska
kulturutvecklingen. Till intrycken från
Frankrike sällade sig erfarenheter från England
och Italien: Stuart Mills personliga
bekantskap, konst- och landskapsnjutningen
i Italien. Dessa bildade likväl ingen
direkt motvikt mot Brandes’ allt mer
befästa uppfattning af sin närmaste, rent
agitatoriska uppgift. Till dess stärkande
bidrog däremot utan allt tvifvel den
upprördt revolutionära stämningen hos
Henrik Ibsen. Just ett sådant yttrande som
det bekanta i brefvet till Brandes 20/12
1870: »Hvad det gælder er menneskeåndens
revoltering, og der skal De være
en af dem, som går i spidsen» har gett
Brandes en den tydligaste vink om arten
af hvad som kräfdes af honom. Ibsen
delte också fullkomligt Brandes’
uppfattning, att bildningen i Norden var
föråldrad och ej hållit jämna steg med de
stora kulturländernas.

GEORG BRANDES 1868. TECKNING AF GOTFRED RUMP.

När Brandes på hösten 1871 började
den namnkunniga föreläsningsserie, som
utgör första delen af hans stora verk
Hovedstrømninger i det 19.
Aarhundredes Literatur, var det därför inte en
litterär eller estetisk tendens som
behärskade framställningen, utan en moralisk.
Beteckningen kan förefalla paradoxal,
eftersom föreläsningarna ju ganska snart
blefvo ryktbara som omoraliska, men är
likafullt sann. Inledningen förkunnar det
på många sätt. »Den centrale Genstand …
er den Reaktion, som det 19de
Aarhundrede i sine förste Aartier förte mod
det 18des Literatur og Overvindelsen
af hin Reaktion.» — Danmark fick föga
med af 1700-talets aktion, men däremot
mycket af reaktionen mot den, och denna
reaktion härskade där ännu, fastän
upphörd och öfvervunnen annorstädes.
Danmark var ungefär 40 år efter Europa, och
»intet alment Spörgsmaal angaaende
Menneskeliv eller Samfund formaar at vække
nogen Deltagelse … En stærk oprindelig
Frembringelsesdrift har vi ikke
nogensinde besiddet, nu er en næsten
fuldstændig Mangel paa Tilegnelse af fremmed
Aandsliv traadt til, og den aandelige
Dövhed har … medfört Stumhed. Det, at
en Literatur i vore Dage lever, viser sig
i, at den sætter Problemer under Debat.»
Ännu tydligare gaf själfva den
behandlade epokens omfång ett fingerpek: från
de sociala och politiska hvälfningarna i
Frankrike vid skiftet mellan århundradena
till omhvälfningen 1848, alltså från ett
politiskt datum till ett annat politiskt
datum. Och likväl kan man i detta
samma arbete läsa den sanningen, att
»hvarje riktning är alltid historisk lång
tid efter sedan den har upphört att vara
litteraturhistorisk».

Alla invändningar af vikt, som
riktats mot Brandes’ verk, både i dess
muntliga och dess skriftliga form, äga — med
ett undantag — sin rot i detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>