- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
38

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhållande: att Brandes’ hufvudintresse var
att få kritisera och uppvisa bristerna i
Danmarks dåvarande kulturståndpunkt.
Danmarks dålitteratur var underhaltig,
men möjligheten att få en haltfullare
låg inte i någon förändring af litterär
art, utan i »den hele Samfundsbetragtning,
som den yngre Slægt fra Grunden
af maa omforme og opplöje. …
Hovedarbejdet vil blive … at lede de
Strömninger, som har deres Udspring i
Revolutionen og Fremskridtsidéerne, herind
og at stanse Reaktionen paa alle de
Punkter, hvor dens Opgave historisk er
endt». Det är påtagligt, att härigenom
måste uppstå godtyckligheter i de
behandlade författarnas urval och
gruppering, liksom att åtskilliga diktverk fingo
en ensidig behandling, där själfva
försummandet af det litterära, skönhetsmomentet,
öfverraskar hos en litteraturälskare
och skönhetsdyrkare som Brandes. Men
han slungade sitt spjut i krigarens lofliga
afsikt att såra och döda, och det var i
sitt lands intresse som han stred. Det
fanns emellertid åtminstone en
själfständigt utvecklad personlighet, som till
fullo förstod Brandes’ afsikter och
uppskattade hvad han ville ge liksom hvad
han gaf. I Ibsens bref kan man läsa, hur
fullständigt ense med Brandes Norges store
litteraturförnyare var: »Om tyve år vil
man ikke kunne begribe, hvorledes det
åndelig taget var leveligt hjemme för
disse forelæsninger. Deres bog er ikke
literaturhistorie i den gamle forstand,
heller ikke kulturhistorie… Den står
for mig som Kaliforniens guldfelter, da
de först forefandtes; man blev millionær
på dem, eller man gik under i
elendighed… Den er en af de böger, som
sætter et svælgende dyb mellem igår
og idag». Det var just en sådan bok,
som Brandes velat skrifva, där det
estetiska och historiska bära var medel, där
det är råd mer än skönhet, svar mer
än bilder som vi söka, för att tala med
Levertin.

Ett klander, som Brandes själf riktat
mot sitt verk aderton år senare, gällde
frånvaron af lefnadsteckningar i arbetets
början. Han framhåller, att den enskilde
intresserade honom ännu endast som
uttalare af grundtankar, som främjare eller
bekämpare af strömningar, medan han
däremot inte alls dröjde hos personligheterna,
och skulden för detta ger han den
hegelsk-heibergska estetiken med dess likgiltighet
för individen eller rent af underskattning
af den. Det tycks mig likväl som om
äfven tendensen i arbetet, med
tendensers vanliga abstraktionsdrag, haft skuld
häri. Alldeles oberäknadt, att
litteraturhistoriska arbeten — gudi klagadt —
ofta nog inskränka sig till stora
skematiska framställningar af riktningar och
sträfvanden utan att gifva människorna eller
verken något rum. Själfva grundritningen
till föreläsningsserien har emellertid en
estetisk-logisk karaktär, som
otvifvelaktigt beror på den filosofiska skolning,
hvari Brandes vuxit in sig uti Heibergs
Köpenhamn.

Tendensen i sin första, tillspetsade
form och det opersonliga betraktelsesättet
upphörde småningom att härska öfver
Brandes’ framställning, ehuru äfven den
andra delen af det stora arbetet, Den
romantiske Skole i Tyskland
, var utprägladt
åsiktsbetonad. Ja, det är väl ingen
litteraturs skönhetsvärden och groddar till en ny
sommar hvilka vederfarits en så ringa
rättvisa af Brandes som denna. Om den
följande delen, Reaktionen i Frankrig, där
Chateaubriand, de Maistre och Victor
Hugo äro hufvudpersonerna, har han
själf det omdömet, att den är det mest
polemiska af alla hans arbeten. Icke
dess mindre öfverträffar den de båda
föregående delarna i estetiskt intresse,
och i Naturalismen i England, dess
fortsättning, fick man de två stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free