Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 / 41 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och hvilken svensk forskare förmådde
1878 skildra Tegnér med den
kongenialitet som Brandes? Det som man
i allmänhet haft att förebrå den svenska
litterära biogranen: saknaden af
psykologisk kunskap, frånvaron af skaldisk
eld, bristen på uppriktighet — det var
hos Brandes ersatt af en ypperligt
genomförd utvecklingshistoria, en
bländande framställningskonst och en
visserligen idealiserande, men ända i
hufvudsak sann teckning. Att enstaka misstag
förekomma, det kan endast den illvillige
harmas öfver, och det motväges mer än
tillräckligt af den fördjupade och
förfinade uppfattningen i det hela, liksom
äfven af de åtskilliga rättelser, som
Brandes vidtog i fråga om en del
fromma förfalskningar af Tegnérsdikternas
kronologi m. m. Hur mycket rikare
skulle vi inte vara på kunskap om våra
stora män, därest Brandes varit svensk!
Ty äfven vi ha godt om män, »hvilkas
verk behöfva den utfyllande förklaring,
som endast det förstående studiet af
personligheten skänker». Det är för
öfrigt alltför sällsynt att biografer äro
geniala, för att vi skulle kunna inbilla
oss att inte Brandes Tegnérsarbete är
ett verk utan många motstycken hos oss.
Därmed är inte sagdt, att boken är den
bästa tänkbara om Tegnér. Därtill
saknar den bl. a. allt för mycket af det
material, hvarpå denna kommer att
byggas, men som ännu inte är tillgängligt
för forskningen, och hur mycket Tegnér
än har roat Brandes som modell, måste
den slutgiltige Tegnérsbiografen stå
skalden närmare än Brandes kunnat göra
för att mäkta utföra sitt värf som
rekonstruktör. Men jag skönjer ännu inte
någon sådan biograf bland oss.

TECKNING AF P. S. KRÖYER (1881).

Om det inte egentligen visade sig
någon varmare tacksamhet i Sverige för
behandlingen af Tegnér, så kunde Brandes
däremot betrakta de båda böckerna om
Benjamin Disraeli (1878) och Ferdinand
Lassalle (1881) som internationella segrar.
Med dem lyckades han visa, att hans
porträttkonst inte var inskränkt till den
estetiskt psykologiska, utan äfven sträckte sig
till handlingens män — ehuru båda
visserligen också voro författare. Brandes (och
efter honom Levertin) har uttalat sig om
historikerns gestaltskapande förmåga med
ordalag som äro direkt tillämpliga på
honom själf. Han, som förklarat, att
han aldrig sätter sig ned till ett arbete,
innan det byggt sig färdigt i hans inre,
och att han med sitt arbete vill
framkalla »en stor stämning, en hel och
samlande», rent ut varnar för att läsa
sådana historiska verk, där människorna
äro framställda »rent utvärtes, utan att
författarna ha känt dem i sitt inre förut»,
där aktstyckena finnas, men inte lifvets
ande och ingen författarpersonlighet.
Det är den medvetna motsatsen mot
detta opersonliga och ointuitiva sätt att
skrifva som alltid utmärkt Brandes’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>