- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
50

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klarhet och en rörande ömhet utvecklar
han i detta sammanhang hvad
modersmålet betyder för den skapande
begåfningen och hur oersättligt det är. Att
samma tankar och delvis samma ord
gå igen på flera ställen i Brandes’
arbeten, det visar hvilken hjärtesak detta
varit och alltjämt är för honom. En
sak vill han också berömma sig af, heter
det i slutorden af förordet till hans
»Samlede Skrifter»: »Ha mina Samlade
skrifter tilläfventyrs inte många andra
beaktansvärda egenskaper, ha de
åtminstone den, som nu för tiden inte är så
vanlig som önskligt vore, den nämligen,
att vara skrifna på ett rent, klart,
genomskinligt danskt språk.»

Sakkunniga bedömare — det vill i
detta fall säga danska — tillägga hans
stil en till och med epokbildande betydelse.
Vilhelm Andersen förklarar rent ut, att
det är inte från J. P. Jacobsens
»lyxprosa» som den allmänna förnyelsen i
den danska obundna stilen är att räkna,
utan från Brandes. En arbetande
litteratur har inte råd att begagna ett så
grättet urval som Jacobsens: »den
konstnärliga arbetsprosa, som nu för tiden
brukas här i landet, härstammar från
Brandes», skrifver han. I trots af den
äfven för en utlänning iakttagbara
inhemska kulturen, i trots af påverkan
från franskan är Brandes’ stilkonst en
ny och dansk stil, individuell och på
samma gång i stånd att bilda grundvalen
för en språklig epok. Den gamle
Paludan-Müller lofordade den särskildt för
dess omedelbarhet: »Man kan höra
tankens puls slå i den». Allra mest
påfallande synes mig dess nyhet och
lätthet, när jag jämför den med hans
föregångares som estetiker och
litteraturforskare, en skarpsinnig systematisk
hårklyfvare som Heiberg, en sträng och
försiktig grubblare som Hauch. Elementer
af långt ungdomligare klang funnos ju i
den lidelsefulla skärpan hos Kierkegaard,
den naiva impressionismen hos Hans
Christian Andersen och den moderna
liffulla berättarkonsten hos Goldschmidt.
Men detta snabba, skiftande, än kvicka
än öfvertygande, detta fyndiga och
farliga, smidiga och spänstiga — det är
hans hemlighet, om det också ibland
förefaller en svensk, som om han lyckats
lara ut det åt bra många af sina
landsmän. Björnson framhöll en gång, att det
stundom äfven fanns något väldigt i
Brandes’ stil: »Det uppstår därigenom,
att den djupa, brännande öfvertygelsen
till den grad behärskar det framställda,
att förståendet ilar före ordet … man
lägger märke till den minsta vink, det
lättaste minspel, och därför ljuda vissa
saker med basunstyrka, fastän sagda
ganska naturligt.» I allmänhet är
Brandes’ stil det muntliga föredragets: dess
poängtering och kadens, dess melodi och
rytmik göra läsningen lätt och intrycken
skarpa. Om icke så många föredrag
låge bakom denna afundsvärdt
effektfulla och likväl aldrig tröttande
framställning, skulle den säkerligen aldrig
som nu kunnat tjäna till typexempel för
Thorilds sats: Stil kan icke vara annat
än konsten att göra en sak lefvande.

Ett visst Proteus-drag finns i denna
stil, och med Proteus har han i en
bekant dikt antydt sig själf. Stilen svarar
alltså till hans person med dess
skiftningar och förvandlingar. Kritikern efter
Brandes’ art är ju tusenkonstnären, ordets
aktör. Rollerna äro gifna på förhand,
men delvis står valet fritt för framställaren.
Det är, som redan nämndt, en kolossal
repertoar, men man märker ju
förkärleken för vissa gestalter. Först och främst
för det moderna lifvets figurer,
1800-talets i synnerhet; endast undantagsvis
går Brandes tillbaka till antiken eller
medeltiden. De danska skalderna ha
företrädesrätt till hans intresse, i fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free