- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
69

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gåtornas sten. Af Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅTORNAS STEN 69

den sista meningen på stenen helt
annorlunda än någon af de andra
forskarna: »Farfarsfadern Biari den vise aflade
honom vid nittio års ålder»; och
»honom» skulle då syfta på Vilin eller
Vælin, som vore Varins far. Att i
Biari söka runristaren finner Pipping
onödigt, då inledningsorden uttryckligen
säga, att Varin målade (och då väl
också hogg) runorna.

Hur är det möjligt, att en och
samma inskrift kan tolkas på så många
olika sätt?

Jo, dels finnas inga uppehåll eller
skiljetecken mellan orden, utan
skriften löper i ett, och på grund däraf kan
man med olika uppdelning läsa
alldeles olika saker. Dels är skriften
uppsåtligt dunkel: två olika runalfabet äro
nyttjade, därtill äfven chifferskrift och ett
särskildt slags villorunor. Nu vet man
ej med visshet, hvilken nyckel till
chifferskriften som i hvarje särskildt fall
bör nyttjas, och olika nycklar ge
olyckligtvis hvar sin någorlunda rimliga
mening. Att tydningen då skall bli
förtvifladt invecklad, är gifvet.

Men hur i all världen kunde då
runristarens samtida läsa inskriften? Det
kunde de helt enkelt inte mer än min
foxterrier, därpå är jag alldeles viss.
Ingen skall kunna inbilla mig, att
forn-männen voro så ofantligt mycket
kunnigare och klyftigare än vår tids lärdaste
och skarpsinnigaste forskare. Och det
kan aldrig heller ha varit gubben Varins
mening att adressera sig till allmänheten,
ty då skulle inte inskriften ha haft en
så dunkel form. Men hvad ingen
människa utom ristaren själf kunde läsa, det
var naturligtvis ett lekverk att tyda för
härskaren i den värld, dit den unge
kämpe var gången, till hvars åminnelse
Rökstenen ristats, för runornas herre
och skapare, Odin själf. I en
facktidskrift skall jag ge skäl för min uppfatt-

RÖKSTENENS BAKSIDA.

ning, att det är till Odin inskriften är
riktad, och jag finner honom t. o. m.
nämnd vid namn på ett hittills oförstådt
ställe i denna. Hvarje afdelning af
inskriften inledes med orden
þatsakumuk-mini; och om vi därur afskilja orden
þat* sagum, »det säga vi» eller »låtom
oss säga det» (af Bugge tolkadt som
pluralis majestatis och öfversatt »det
säger jag»), — hvarom alla äro eniga
— så är resten en gåta, som hittills
ingen tillfredsställande löst. Somliga
lärde ha velat läsa þat sagum mogmenni,
»det säga vi’allt folket», eller þat sagum
mitgminni z, »det säga vi i folkets
hågkomst», d. v. s. »för att det må fastna

* Runan p, som i de fornnordiska språken
upptagits bland de latinska bokstäfverna,
återger samma ljud som engelskans th.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free