Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett folk som gått till de döda. Af Birger Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
BIRGER MÖRNER
igen talrik kontingent, hvarför man an
ser att antalet i sin helhet bör kunna
uppskattas till 150,000, däri inbegripet
half bloden.
I Nya Zealand har antalet maori,
som för hundra år sedan beräknades
uppgå till 200,000, enligt senaste statistiken
nedgått till 47,000, och hvad Tasmanien
beträffar dog den siste af dess
urinvånare i månaden maj 1876.
Ett folk, som gått till de döda!
Tasmaniefolket betraktas som
hafvande varit det lägst stående af jordens alla
folk. Dess saga blef kort. Den började
som idyll och slutade som tragedi, en af
de grymmaste historien har att uppvisa.
Tasmaniefolket har aldrig fått sin
diktare, dess bragder, dess sorg, dess enkla
glädje har aldrig besjungits, och ändock
skall dess korta, namnlösa kamp och
hastiga undergång lefva ett odödligt lif
i mänsklighetens häfder, och från väggen
af det Pantheon, som den hvita rasen
reser öfver sig själf och sina dygder, skall
Tasmaniefolkets, stenålders folkets, de
föraktade »blackfellows» namn till senaste
tider flamma i spöklik fosforglans som ett
hotande »mene tekel», som ett hånfullt
memento i fråga om den europeiska
civilisationens, speciellt den gudfruktiga,
upplysta engelska rasens ståndpunkt i
det nittonde århundradet.
Tasmaniens förste upptäckare, Abel
Tasman, efter hvilken ön omsider fått
sitt nuvarande namn, stötte under sitt
besök på ön aldrig på några infödingar.
Han såg endast en rökpelare och märken
efter deras klättringar i träden, men
intet mer.
Det var först nära halftannat
århundrade senare som den hvite och svarte
mannen skulle mötas. Det var året 1772,
som en fransk sjöfarande, kapten
Mar-con, sammanstötte med dem. De
beskrifningar härom, som kommit till
eftervärlden, äro tyvärr knapphändiga. In-
födingarna sägas blott hafva varit nakna,
kvinnorna buro sina små på ryggen med
skinnremmar, männen voro beväpnade
med tarfliga träspjut och stenknifvar.
Fransmännen lara hafva erbjudit dem
gåfvor af tygstycken, järnvaror och fågel,
som emellertid med förakt afvisats. En
af höfdingarna hade erbjudit kaptenen
en eldbrand för att därmed antända en
rishög. Emellertid hade sedan af någon
anledning krakel uppstått, hvarvid de
svarta kastat sina spjut och de hvita
affyrat sina bössor, dödande en och
sårande flere.
Den europé, som nästa gång skulle
sammanträffa med infödingarna på Van
Diemens land, som Tasmanien ända till
midten af förra århundradet kallades,
var ingen mindre än kapten Cook själf.
Han ankom med sitt fartyg Adventure
till ön 1777. Han har i sin dagbok
efterlämnat åtskilliga anteckningar rörande
dem, och då de äro af intresse vill jag
här referera desamma i hufvuddrag:
»De voro alldeles nakna och buro inga
prydnader, om man icke vill räkna som sådana
stora tatueringar på olika ställen af kroppen.
De voro af medellängd och smärta. Hud och
hår voro svarta, det sistnämnda lika ulligt som
infödingarnas i Guinea, men de hade icke som
de tjocka läppar och flata näsor. Deras
utseende var långt ifrån obehagligt. Deras ögon
och tänder voro vackra. De flesta af dem hade
hår och skägg insmorda med något rödt fett,
och somliga hade ansiktena färgade med samma
ämne. När vi ville gifva dem bröd och
tecknade åt dem, att det var ämnadt att ätas,
lämnade de antingen tillbaka det eller kastade
bort det utan att smaka det.>
Kapten Cook antecknar vidare sin
förvåning öfver att infödingarna likaledes
afvisade andra gåfvor, såsom järnvaror,
fiskkrokar o. d. Endast kvinnorna
syntes betrakta dem med något intresse.
Dessa voro nakna liksom männen och
tatuerade som de, men skilde sig från
dem så till vida som deras hufvuden
voro mer eller mindre rakade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
