Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sju portar. Af Amalia Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJU PORTAR
Af AMALIA BJÖRCK
ft^^jJU ÄRO PORTARNA mellan
]w) ^^|rf far ocn m°r- Mor sitter i stora
l iL^y J salen och beder aftonbön med
Iv^g^yJ sitt husfolk. Sådant anstår ju
en liten prostinna.
Men far är därute.
Vägen mellan dem är så kort. Jag
kan gå den på två minuter. Vägen mellan
mors plats och fars är alldeles rak, ja
så rak, att vore alla de sju portarna
öppna, så kunde far och mor nicka åt
hvarandra.
Men där skiljer en stängd port, den
sjunde. Den skall en gång upplåtas, men
ingen vet när.
Mor sitter i salen och läser. Grått
är hennes hår, gråa hennes ögon. Hon
har sorgflor på klänningen, och ibland
skälfver hon på rösten. Det är annars
en fast och klar röst.
Ack, den vackra salen och den lilla
mor, som sitter där under lampan! I
mors ansikte ha många skuggor fallit,
dessa ögon ha speglat skräck och vånda.
Men allt vackert är icke borta. Det
kan vara stunder, då skuggorna måste
vika och leendet lyser fram. Det är
helst, då ett af de yngsta barnen talat
med henne, klappat henne, tjänat henne.
Då ser hon, då vet hon, då känner hon,
att hon är hedrad utan tvifvel och
förbehåll af sina älskliga små. Då lyser
det i vår mors gråa ögon, och hennes
hvita panna får ett högre drag af adel
förnämhet, och hon blir yngre och
friskare.
Där sitter nu mor och läser Guds
ord för många barn och drängar och
pigor.
Hon sitter under lampan, som nyss
blef tänd. Betraktelseboken ligger på
den hemväfda, grofva, blåhvita duken,
som var dottern Majs klang- och
jubelnummer. En »utsökt interiör», duken
framför mor och bakom henne
ekskän-ken, den grågröna tapeten och
kinaporslinet, två krukor på skänken, fyra tjocka
tallrikar på väggen! Äkta! Och på
bordet står en lerpjäs i blåhvitt, af
samma härkomst, låg och bred, blommor i.
Yngste sonen har ordnat in dem, de
gula rosorna, de mörka luktärterna.
Ingen kan ordna blommor sinnrikare och
ömmare än mors yngste son. I går var
där kejsarkronor, snart blir där kanske
solrosor, alltid något, så länge
trädgården blommar.
Det var inte länge sedan far satt med
i salen och hvar kväll följde med i sitt
grekiska novum^ då ett barn läste högt
ett kapitel ur Nya Testamentet. Vetus
läste han om morgnarna på hebreiska.
Han var centralfigur i familjen. Han
uppmärksammade allt. Han rättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
