Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sju portar. Af Amalia Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJU PORTAR
113
Men jag går genom tredje dörren
och kommer ut på gårdsplanen.
Skymningen har fallit, så att askarnas glesa
grenhvalf svartnat och kastanjernas
lummighet tjocknat. Våra träd, våra
älskade träd! Tänk, far, hur kastanjerna
vuxit, sedan du för mer än trettio år
sedan for in på gården, du, den
ny-nämnde kyrkoherden med ung, skär
maka vid sidan, ett pastorat omkring dig,
en lifsuppgift framför dig och stormande
lyckoblod i pulsarna!
Jag går genom fjärde porten. Den
är också öppen. Bakom grindstenarna
iigger yttergården, stallet och ladorna.
Här spände man för dina gamla
skram-liga vagnar, far, hvar gång du skulle
på resa, och hur ofta var inte det! Skjuts
i stora trillan, lilla trillan, lilla
täckvagnen, stora täckvagnen; vagnarna hade
bruk i olika ändamål och tider. När du
var ung och rask och for till annexan:
lilla trillan. När du hade hela familjen
med dig till påhälsning hos fränder:
stora vagnen. När du blef skröplig och
värkbruten, men ända envisades att resa
till sjukbesök: lilla täckvagnen.
Ack, här på yttergården har din
brokiga boskap vimlat! Här ha dina fuxiga
ardennerhästar stått vid brunnen och
druckit vatten. Här skäller än om
kvällarna din hvita sanktbernhardshund, din
Bianco. Här springa hönorna — och
den kalkonkycklingen och den
påfågelshönan, som »ville lefva». Här tulta
några ankor kring en ho. De ankorna
minns jag i äggen. Det var en kväll
du, far, hörde, att vi hade köpt ankägg,
och du blef så själaglad, för du älskade
det vardande och myllrande lifvet om-
kring dig. Du, gamling, hoppade då
jämfota på stugugolfvet, så att
pigorna fingo skratta åt dig. Ja, du
var så barnslig då som David, när han
dansade framför arken. »Skönt, skönt»,
tänkte du, »små gula ankungar». Du
längtade efter att de skulle bli kläckta;
du räknade dagarna till dess?
Far, jag uppehåller mig med allehanda
och stannar vid hvart steg. Annars hade
jag ju på två minuter varit framme hos dig.
Men nu går jag genom femte
porten. Du hör, att jag nalkas. Här är
åter ett öppet stycke fält, bära kantadt
närmast våra lador med unga lindar och
björkar. Här är en samlingsplats
mellan halmstackarna och det långa
kyrk-stallet. Här flockas församlingsborna,
innan det ringer samman.
— — Nu har himlarymdens
aftonbrand bleknat, nu är det mycket skumt.
Men rätt framför mig ligger fredsgården,
Gudsåkern, och öfver den stiger en stor
augustimåne. Stilla tändas stjärnorna.
Far, jag går genom den sjätte
porten, alltjämt rakt fram från mors plats
till din, rakt fram. Nu är jag nästan
hos dig. Jag har grafvar till höger,
grafvar till vänster, augustimånen och
stjärnorna glimma på himlen, och din
hvilokammare är här invid kyrkans kor.
Jag är framme hos dig, far, utanför
den sjunde porten.
Den är en dubbeldörr, och ingen vet
när den öppnas. Den har fallit så tungt
i lås, trädörren — mulldörren. I dubbla
lås är den stängd. Skrufvar i
kistlocket, grafjord ofvanpå.
Sju äro portarna mellan far och mor.
Älskade far och mor!
Ord och Bild, 21 :a årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
