- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
142

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carl Milles. Af Joh. Conrad Köper. Öfversättning från författarens manuskript

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

JOH. CONRAD KOPER

inflytande af målarkonsten: pleinairister
och pointillister, som häfda det friaste
hängifvande åt den visuella stämningen,
hafva stått fadder. Konstnärskänslan ville
rasa ut och obehindrad nå höjden och
djupet af allt mänskligt. Krafvet att
gifva utlopp åt den nervösa oron och
ungdomsifvern må fattas som första och
egentliga orsak till detta hastiga omslag
i Milles’ konstnärliga skapande. Härtill
kommo yttre skäl. Dock — medan
konstnären med hopp och bäfvan hängaf sig
åt det ena lilla verket efter det andra,
bidrogo de yttre förhållandena äfven till
att stunder af nykter eftertanke ej
ute-blefvo. De framkallade ögonblick af
fullkomlig utmattning midt i detta jäktande
nästan utan mål och plan — sådana
ögonblick då själen i djup bedröfvelse
tager sin tillflykt till sig själf och
ve-modsfullt leker med de önskningar och
förhoppningar, som borde vara dess
rättesnöre och ledstjärna.

Kanske var det ett sådant ögonblick
som konstnären, hvars tankar genom den
svenska prisuppgiften hade kommit att
sysselsätta sig med Sten Sture, i denne
segrare och befriare tyckte sig se
symbolen för sin innersta längtan. Han var
den djärfve hjälten, som en gång likt en
magnet drog folkets krafter till sig och
därigenom själf växte i kraft och makt
och blef lik en fast, orubblig klippa. Ur
mörkret höjde sig hans hjässa, belyst af
den lagt stående solens strålar, och ett
lysande, tindrande sken af hopp och
storhet tycktes utgå från honom. Det sköna
i denna drömsyn var väl ägnadt att fylla
ynglingens själ och med sin medryckande
kraft egga honom framåt. Det tillhör ju
konstnärens väsen att gripa drömmarna
och sända dem som ljusstrålar ner i
verklighetens, det fattbaras värld: så
omskapade Milles sin drömsyn till påtaglig
verklighet. Men han löste icke hela
strålglansen ur sitt drömrike. Den skulle

ännu tindra och vinka där uppe I Sten
Sture-gruppen fick sin prägel af Milles"
dåvarande ståndpunkt, den
impressionistiska, medan dess karaktär för öfrigt
pekade vida därutöfver. Denna
impressionistiska stil skadade icke skissen, ja,
den kanske till och med höjde dess
verkan, ty vår generation förälskar sig
mycket snarare i idéer än i bilder och ser
hellre måleriskt än skulpturalt. Det var
dock lyckligt, att så lång tid fick
förflyta, innan monumentet definitivt
beställdes, och att konstnären därigenom
hade anledning att uppskjuta verkets
utarbetande.

Vid den tid, då Milles var fången i
impressionismen, försvarade han sina
verk med hela den kraft och öfvertygelse,
som är honom egen. Men man får
därför icke tro, att han i själ och hjärta var
så säker på sin sak som han med sådan
envishet lät påskina. Hans omgifning i
Paris och den allmänna riktningen där,
som mera sträfvade efter hvad som var
nytt och sensationellt än dömde
konstförståndigt, gynnade hans vilda
arbetssätt, och den framgång han härigenom
rönte var snarare en hämsko på hans
sunda utveckling än en hjälp. Förtigas
bör dock ej, att Milles under hela sin
konstnärstid varit en alltför ärlig arbetare
för att yttre påverkningar af hvad slag
de vara månde i längden skulle kunnat
bringa honom ur hans bana. Förr eller
senare tager hans personliga uppfattning
öfverhand, och intet kan då afhålla
honom från att rätta sig efter sin själfkritik.
I Paris bländades hans syn blott af
omgifningen, de yttre förhållandena och hans
egen nervositet. Först när han kommit
bort från denna miljö och fått tillbringa
några månader i de holländska ängarnas
ro, och ostörd af mer eller mindre
konstförståndiga vänners beröm och tadel
kunnat lyssna till sig själf, fick han klarhet om
hvad han ville och kunde. I denna en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free