Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carl Milles. Af Joh. Conrad Köper. Öfversättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL MILLES 149
volymen men betonas än mer af
massiva stenkulor. Arkitekturen har ofta,
i synnerhet under barocken, med
förkärlek begagnat pelare bärande klot.
Men det abstrakta klotet saknar lif.
Utan egen medverkan balanserar det i
sin passiva tyngd, ett rof för yttre krafter.
Något dylikt kan sväfva för en
konstnär, när han ser ett sådant klot, och i hans
fantasi väcka liknande bilder, bilder som
gifva lif åt det synbart liflösa, allt under
det klotmassans egenskaper, tyngd och
själfförsjunkenhet, förblifva orubbade, ty
de äro det väsentliga. Så kom Milles,
som är en stor vän af djur och en
uppmärksam iakttagare af deras vanor och
rörelser, att tänka på de klumpiga tjocka
björnarna; det föreföll honom som såge
han i klotformen två lekande björnar
rulla om hvarandra. Han utförde denna
bild och hogg in den i kloten, så att
hvar och en som står inför dem genast
måste fatta likheten. Bilden är på intet
sätt olyckligt vaid. Se på de lekande
björnarna! Man tror sig blott se en
rund massa, af kropparna uppfattar man
ingenting, ty det ludna skinnet afrundar
allt; endast de krökta lemmarna
framträda som organiska bildningar.
Klumpiga och tunga rulla sig djuren, helt
upptagna af sig själfva, fröjdande sig
öfver sin tillvaro vid skogsranden, en
bild af den sorglösa hvila som också
människorna söka i skogens — i
städerna i parkens — skugga.
Konstnärens fantasi har sålunda icke blott lossat
de döda massornas hårda tjattrar utan
också visat en väg från det regelrättas
värld till det otvungnas.
När konstnären så tänkte på skogen,
lät han tanken gå vidare och berättade
om det dolda lifvet där inne. Han
prydde pelarna med skalbaggar och
andra små kryp, som myllra på jorden
och i träden. De yttre posterna krönte
han med andra grupper af små fyrfota-
FÖRSLAG TILL ENGELBREKTSMONUMENT
I FALUN.
djur. Dessa grupper, som äro i liten
skala och måste ses på nära håll och
därför äro beräknade på intimare
verkan, ha af konstnären med rätta blifvit
mera naturalistiskt utarbetade. Det gör
att han med dessa intagande stilleben
återvinner deras sympati, som mäta ett
konstverk efter naturen och tycka att
björnarna verka alltför stenaktiga och
främmande. Gent emot en sådan
uppfattning har man allt skäl att beundra
de väl lyckade proportioner, konstnären
förstått att finna för att gifva dekorativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
