Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 / 157 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tor Hedberg. Af John Landquist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tor. Bengt. Nils. Karl. Elin. Valborg. Fot. A. Jonason & C:o, Göteborg. SYSKONEN HEDBERG (1882).

att öfverge hem och den man de en gång
ungdomligt ovetande valt eller kastats i
armarna på för att icke förblekna och slockna
eller upplösas och gå under. Hennes
motpart mannen-landtjunkaren är en alltigenom
klart och fast tecknad gestalt, och den
försoning, som hans lifs tragiska kärleksöde
får genom dotterns återkomst i hans lifs
höst, är skildradt med den rika konkretion
och den varma känsla, som ger dikten
lifvets illusion och fullhet. Med samma
fulltonighet i känsloskalan är också »Ett
eldprof» (1890) skrifvet. Denna historia
om en mans seger öfver sin ungdoms
kärleksbesvikelse är adlad af den mogna reflexion,
den resignerade förtröstan, som är en af de
härskande egenskaperna i Tor Hedbergs dikt.
Hur den olyckliga kärleken verkar
uppbyggande i de starka själarna, nedbrytande
på de svaga, förnyar eller upplöser den tro,
utan hvilken ingen kan komma igenom
lifvet, visar Tor Hedberg i sitt första stora
dramatiska försök, femaktsskådespelet »En
tvekamp» (1892). Ett än mera
sammansatt psykologiskt problem fängslade
författaren i Judas-sägnen, hvilken han som
bekant behandlat både i berättelsens och
dramats form. Judas blir ett offer för
själens dubbelhet mellan trots och hängifvenhet,
mellan kärlek till denna världen och till
idén, mellan sin själfförhäfvelse och sin
ödmjukhet; han blir en typ för dessa
sökande, högmodiga, osaliga själar, som bli
sterila i den evinnerliga kampen mellan
sina motsatser och äro dömda att förvirras
och gå under, emedan någonting från
början är i olag inom dem själfva.

För det egentligen romantiska i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>