Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tre populära konstböcker. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 JOHN KRUSE
våra dagar firat sina vilda orgier.
Ruskins initiativ upptogs på 6 o-talet af
William Morris och hans krets, hvilka
också skymta i författarens bok, men en
större roli spela där de engelska
arkitekterna och arkitekturskriftställarna i våra
dagar, särskildt Baillie Scott. Men äfven
tyska skriftställare på området som
Muthe-sius anföras, ehuru mera i förbigående.
Det är emellertid hvarken från
engelsmän eller tyskar den svenska författaren
tar sin utgångspunkt, därtill är han alltför
själfständig och framförallt svensk. Han
tager upp från de främmande hvad han
kan finna sundt och lämpande sig för
våra förhållanden, men kritiserar träffande
det i ett eller annat afseende öfverdrifna
eller det som i betraktande af vårt klimat
och våra vanor i våra ögon måste te sig
som opraktiskt, såsom t. ex. det af Baillie
Scott älskade stora centralrummet, hallen
med olika afbalkningar eller vråar,
matvrå ete. Men den verkliga
utgångspunkten för boken är erfarenheten, de egna
vakna ögon, hvarmed författaren sett sig
om i våra villastäder, i våra hus och rum
och följt byggandet af sitt eget hem på
Lidingön. Nothing like practice, ingenting
går upp mot erfarenheten, bruka
engelsmännen säga, och i den meningen är
författaren äfven engelsk af sig. Eller skola
vi ej hellre säga svensk, ty sinnet för det
praktiska, ingeniörsbegåfningen, är väl
något af det som mest utmärker Polhems
och John Ericsons folk.
Detta praktiska sinne, så oumbärligt
för hvar och en som vill syssla med
arkitektur, den själffallet mest praktiska af
de sköna konsterna, märkes alltigenom i
»Hus och hem», såväl i dess allmänna
uppställning i smärre kapitel, afhandlande
viktiga hufvudpunkter vid byggandet, solen
och fönstren, ljus och värme, interiören
o. s. v., som i många små strödda
iakttagelser, t. ex. om takteglens olika
konstruktion, den grofva väggputsens
företräde ej blott i estetiskt afseende framför
den släta och finslipade, fördelen af att
inomhus ej ha för högt i taket, då låga
rum lättare och billigare uppvärmas m. m.
dylikt. En af våra mest framstående
arkitekter, Carl Westman, har också redan
gifvit boken det betyget, att den vittnar
om verklig sakkunskap. Hvad författarens
estetiska uppfattning beträffar, är denna
präglad af den klarhet och redighet, som
äro en naturlig följd af att man ställer
ändamålsenlighetens sunda princip i
främsta rummet. Ingenting är denne författare
mera emot än meningslösa utväxter och
kruseduller, vare sig på byggnader eller
möbler. Denna smak för det enkla och
klara kan gå en smula långt i sin
purita-nism, som då författaren så skarpt fördömer
hvad han kallar »verandasjuka» eller
»verandahögfärd» hos så många moderna
svenska villor — att ha rätt godt om stora rymliga
balkonger måtte dock vara en härlig sak,
isynnerhet sommartiden, och äfven
praktiskt för vädring af möbler och
sängkläder! Men det är för den
tillbakablickande intressant att se, hur den enhelhet,
som härskade på våra farföräldrars tid,
åter börjar komma till heders igen efter all
den smaklöshet och öfverlastning, som
rådt och ännu så allmänt råder. Och
anmälaren instämmer för sin del
fullkomligt i herr Brunius’ ord i kapitlet
Interiören: »En ny af tiden och landet präglad
hemkultur blir först möjlig, om
människorna underkasta sig en enkelhet som
icke är fattig utan gedigen». Ty i den
gedigna enkelheten ligger själfva
kvintessensen af vår moderna stil och själfva
dess hälsa.
Men denna gammaldags enkelhet
förmäler sig i våra dagar med allt hvad den
nyare tiden vunnit af komfort och
arbets-lättnad, och författaren visar sig som en
äkta son af sin tid, då han vid
framhäf-vandet af de fördelar, som värmeledning
och elektriskt ljus erbjuda, utbrister i ord
som ge uttryck för en den nya tidens
poesi:
Tänk på det stora glödande hjärtat nere i
källaren, som sänder sin varma vätska ut i
byggnadskroppen genom smala slingrande rör som
blodkärlen i människokroppen! Känn med handen
där du sitter och arbetar invid den elektriska
lampans svala glimmer under en grön huf—känn
med handen hur små ljumma pustar sändas ut ur
det låga elementet, milda som en lefvande
andedräkt !
Senare delen af boken är ej den minst
intressanta. Den inrymmer afbildningar
af i o moderna svenska landthus af 10
bland våra förnämsta nu lefvande
arkitekter, Clason, Boberg, Östberg, Wahlman,
Bergsten o. a., åtföljda af beskrifningar
delvis lämnade af arkitekterna själfva. Det
är många intressanta upplysningar man får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
