- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
194

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Johan Baner. Af Ivar Hult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

IVAR HULT

lenburg, men en motstöt af Baner bragte
dem på flykten. Efter någon hvila
företog Baner en ny anfallsstöt, som kom
fienden att söka sin säkerhet långt uppåt
riket.

Baner hvilade åter och sökte bringa
sin armé i stånd till sitt förestående stora
fälttåg. Detta hade sina svårigheter.
Trakten var utblottad på allt, och penningbristen
förbjöd en ordentlig både förplägnad och
aflöning. Soldaterna började röfva,
plundra och mörda, gripna af en ohygglig
förvildning. Baners hela stränghet stod
maktlös häremot, ordningstillståndet
inom hären stod ej mer att helt upprätta.
Folket har kallat denna tid die Banersche
Zeit, en ny orättvisa mot hans namn.

Omsider såg sig Baner i stånd att,
ehuru själf sjuk, den 2 januari 1639
anträda sitt stora tåg. Det gick
öfver nedre Elbe och söderut in i
Kur-sachsen, hvarifrån han inbröt i Böhmen,
sättande sig fast i nordöstra delen af
landet. Han väntade nu att lyckliga
företag på de underordnade
krigsskådeplatserna skulle göra det möjligt för
honom att ifrån dem draga till sig
förstärkningar för att föra hufvudoperationen
vidare. Men underrättelserna läto ej så
gynnsamma. En af Baner anbefalld
diversion från Pommern blef bortfuskad.
Den utlofvade franska diversionen hördes
ej af. Hvad Baner således på sin höjd
kunde göra, var att hålla sig kvar i
Böhmen och enligt Oxenstjernas order
ödelägga fiendens land. Då man beskyllt
Baner för grymhet, emedan han uträttade
detta liksom allt annat med besked, så
saknar det fog. Det tillhörde tidens
»raison de guerre».

Under detta uppehåll inledde
kejsaren genom ombud fredsunderhandlingar
med Baner. Denne som var djupt
intresserad af saken men misstänkte
afsikten endast vara att vinna tid, hänsköt
frågan till rådet i Sverige och hemlig-

höll för öfrigt strängt dessa
förhandlingar. Salvius, som dock råkade få
kännedom därom, skyndade att utsprida ett
rykte om Baners stämplingar med
kejsaren, hvilket ej så litet skadat
fältherrens anseende. Baner blef slutligen på
egen begäran af rådet befriad ifrån
förandet af dessa underhandlingar, hvilka
mycket riktigt visade sig haft till syfte
att vinna tid. Kejsaren anställde
nämligen storartade värfningar i hela riket, och
allt större blefvo de fientliga härar, som
omsvärmade den svenska hufvudarmén i
Böhmen.

Det var hög tid att Baner fick fria
händer att helt ägna sig åt krigsledningen.
Denna kräfde ett oerhördt arbete. Ej
minst vinnlade han sig om att skaffa
Sverige bundsförvanter, och hans
ihärdighet härutinnan blef ej utan sina
frukter, om de än mognade först senare.

Baner föraktade djupt dessa
äfven-tyrande tyska furstar och tålde ej deras
hala, oändligt diskuterande juridiska
ombud. För honom måste det varit den
största själföfvervinnelse, att han alis
förmådde inlåta sig med och tålmodigt
jämka med dessa herrar, liksom vi måste
förstå, att endast en Baners klara
ingenium och själfmedvetna myndighet
kunnat få så pass håll på dem, att det
någonsin kom till resultat. Men de
upphörde aldrig att vrida sig under hans
fasta grepp och hatade honom innerligen.
Ej att förvåna sig, om de ville utmåla
honom som en oresonlig grobian.

Regeringen i Sverige hade också
numera endast berömmande ord för Baner,
i hvars planer och företag den aldrig
»såg något att andra, förbättra eller
till-lägga» ; aldrig hade han varit så omistlig.
Själfve Beauregard har i sina
anteckningar visat, hurusom det svenska väldet
numera uppbars uteslutande af Baners
personlighet. Ingen makt utom Baners
auktoritet skulle kunnat tygla eller kvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free