Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Rococosonetter. Af Hjalmar Lundgren - III. Prière d’un berger - IV. På Mälarn en sommarkväll - V. Höstdag vid Haga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 HJALMAR LUNDGREN
III
IV
PRIÉRE D’UN BERGER.
Parkerna icke eka
längre af skratt och sång.
Kvällens Zefirer leka,
skuggan blir mera lång.
Dafne, låt dig beveka,
lätta ditt hjärtas tvång;
tröttnar du ej en gång
ständigt mig neka?
Kasta nu schäferhatten,
lös dina lockar opp!
Fjäriln på blomrabatten
dröjer hos blommans knopp.
Månan bak’ lindens topp
silfverströr natten.
PÅ MÅLARN EN SOMMARKVÄLL.
Sätt dig vid min sida, min herdinna,
sätt dig här på blomstersirad toft.
Mälarns vågor än i kvällen brinna,
svål är rymden under blekblå« loft.
Längre ej på tankens maskor tvinna,
andas bära våra rosors doft.
Natten kommer, rosorna förbrinna,
allt det vackraste blir mull och stoft.
Mellan haf och himmel glider färden
— aftonrodnan har sig än fördröjt —
längre in i sagans rike bär den,
ren dess synrand sig i fjärran höjt.
Sakta öfver slummerkyssta världen
klinga oboe och herdeflöjt.
v
HÖSTDAG VID HÅGA.
Ännu af sol en strimma
dallrar kring park och vik.
Morgonens kalla dimma
lyfter sig flik för flik.
Tyst, kan du ej förnimma
danssteg vid stängd portik.
Ännu i luften simma
toner af svag musik.
Hösthimlens skyar draga —
Lofven i röda fång
vindarna samman jaga.
Ännu en sista gång
dröjande öfver Håga
sväfvar en dämpad sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
