Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER 233
tillmötesgår hon hvars och ens behof att
romantiskt idealisera verkligheten, hvaröfver
hon breder en mystik, som icke ens för den
barnsliga blicken skymmer den utan likt
en genomskinligt färgad slöja belägger den
med drömdager. Och denna poesi, äfven
där den berör det dämoniska eller
excentriska, blir aldrig vådlig, och då den icke
öfverskrider det tillåtnas gränser ger den
t. o. m. moralisten en välloflig njutning.
Från den själens vulkaniska mark, hvaröfver
hon för oss, hamna vi till sist i en idyll,
som hvilar under fruktträdshvalf i soligt
blå. God vilja och ärlig sträfvan ägnar
hon också ett stilla pris, som höres tydligt
nog under skönhetsmelodin och den poetiska
fullklangen. Etisk optimism har i hennes
diktning funnit ett förklaradt uttryck i en
sällsynt rik konstnärlig harmoni. Så har
hon som få blifvit en författare för hemmen,
i hvilka hennes verk betyda detsamma som
blomkrukan på bordet eller musiken under
hvilostunderna.
Med Fata Morgana har Henning Berger
fullbordat sin romantrilogi, hvars föregående
delar voro Drömlandet och Bendel & Co.
och hvars sammanhållande tråd består i
Helge Bendels utvecklingshistoria. Från
sin irrfärd till Amerika har denne åter
slagit sig ned i sin hemstad, där han ägnar
sig åt dessa affärer, som så föga lämpa
sig för hans drömlynne. Den mondäna
hustrun har öfvergifvit honom, sedan hon
skänkt honom den yttre glansen af lyx och
förmögenhet, och ensam melankoliserar han
nu i sin våning vid Strandvägen öfver sin
skugglika tillvaro, upplyst af en skymtande
och gäckande fata morgana. Mjältsjuk och
hjärtstungen, med en stigande men allt
mindre hätsk misstro mot människorna,
pinad af sina minnen, som gengångarlikt
väfva sig in i den förändrade omgifningen
och likt fantomer stirra honom tillmötes
hvart han vänder blicken, vandrar han
omkring som en lifsförskjuten främling, tungt
glidande genom släpiga dagar och
sömnlösa nätter. Och hans världsleda får sin
beständiga färg af det blekgula
whiskyskimret. Då blir kärleken till sist hans
räddning, och genom åtskilliga vidriga yttre
omständigheter bryter den segrande fram och
öppnar för honom, kringflackaren och
irrgångaren, hemmets idylliska ro. Man frågar
sig endast om icke den lyckliga utgången,
trots författarens motsatta mening, är till-
fällig och om icke äfven denna lycka skall
fördunsta som en illusion. Vi tro oss känna
typen för väl för att våga tillägga honom
trygghet och trohet i hans känslor. Berger,
som har en särsöndrande skarp blick för
yttervärlden, är icke en lika frnögd
själs-målare, och Bendels stora upplefvelse har
därför blifvit, visserligen poetiskt, men allt
för oanalyseradt återgifven. Det är som
om han, bländad af ljuset, som utgår från
den dyrkade varelsen, endast faller ned och
tillbeder henne och alldeles oreflekteradt
låter sig gripas af undret. Sådant sker
visserligen, men man önskade dock hans
förnimmelser bragta till en tydligare
medvetenhetsgrad i framställningen. Däremot
har Bendels personliga grundväsen gifvit
författaren tillfälle till en, om icke särdeles
originell — vi ha i vår litteratur långt starkare
skildringar af den icke ovanliga
människoarten — så dock sann och liffull
karaktärsteckning, utförd efter anläggningen i de
båda föregående böckerna. Den dofva,
tryckande atmosfären, som omger honom,
och hans beklämda sinnestillstånd får man
själf under läsningen del af i nerver och
sinnen. Det är dock hufvudsakligen på
ytsidan af lifvet, trots afsikten att tränga
djupare, som denne författare rör sig, och
det är mest sensationer som bilda stoffet i
hans och hans hjältes psyke. Som artist
är Berger en af de många författare, för
hvilka yttervärlden existerar, och hans
beskrifningar äro fyllda med reproduktioner af
synintryck. Konturerna och färgstrimmorna
af allehanda i sig själf obetydliga föremål
fastna i hans öga. Det pittoreska elementet
har alltid spelat en framstående roli i
Bergers skildringar, och med både prägnans
och sinne för nyanser verkställer han sina
ordmålningar. Emellertid kan det icke nekas,
att det blir för mycket färg och för litet
teckning — särskildt konstruktiva linjer —
i hans tablåer, en trängsel af detaljer och
ett myller af smådrag, som menligt
inverka på helhetsvyn. Grupperingskonsten och
kompositionsförmågan lämna understundom
billiga stilkraf ouppfyllda. Men eljest skall
villigt erkännas, att han med snabba streck
kors och tvärs förmedlar synimpressioner,
blänk af metall och glitter i vatten.
Särskildt framstående är hans beskrifning af
Stockholm vid sommartid under strömmande
och stickande sol.
Sven Lidmans Köpmän och krigare fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
