Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
OLOF RABENIUS
Fot. F. Flodin.
SIGFRID SIWERTZ.
af det intressant psykologiska motiv, som
ligger i detta erotiska dubbelspel och i
de lika och dock skiljaktiga känslor, som
de båda kvinnorna inge honom,
aktningsfulla och förandligade gentemot fästmön,
sinnligt rusiga gentemot älskarinnan och
dock på ett hemlighetsfullt sätt befryndade.
Till jämförelse tanke man här på
Maupas-sants mästerliga behandling af ett
någorlunda närstående tema i »Fort comme la
mört». Om man frånser denna brist eller
rättare sagdt detta önskemål, måste man
erkänna, att dubbelporträttet är utfördt
med både finhet och behärskad hand. Den
sparsamma och enkelt uttrycksfulla konst,
som utmärker författarinnans
karaktärsskildringar, har också gifvit en stilfull prägel
åt hennes andrahandsfigurer, som hon
med sin uppmärksamma och klarsynta
människoiakttagelse tagit på kornet och
framställt med pregnanta och signifikativa
grund- och särdrag. En mjuk
penselfö-ring följer här distinkta linjer, och
föredraget går fram, endast sällan stapplande,
med en viss fast och rakburen grace.
Äfven Sigfrid Siewertz’ Mälarpirater
är en bok med fina artistiska egenskaper.
Af våra yngre författare är han
otvifvelaktigt den, som har, om icke den rikaste
och ursprungligaste begåfningen, så den
säkraste smaken och den bästa skolningen.
Uppenbarligen har han, liksom Marika
Stjernstedt, hämtat bestående lärdomar af
formkonstens mästare, fransoserna. Han
skrifver en genomskinlig prosa af ledig
hållning och lätt fall. Mälarpirater är en«
pojkhistoria i släkt med äfventyrsromanenr
hvari tonvikten emellertid ligger på
själsskildringen. Handlingen består i ett
härnadståg, som några ynglingar, utledsna vid
skolan, företaga på Mälaren och som
medför en rad af erfarenheter på godt och
ondt, hvilka få stort inflytande på deras
lifsutveckling. Hos den bästa af dem blir
skuldmedvetandet, som de nödtvungna
bof-strecken inge honom, till sist en bitter frukt,
som förtar honom njutningen men som
gömmer frön till själfkännedom och
förädling. Med en ny ansvarskänsla och
framtidshåg väcks mannen till lif inom
honom, och nödsakad att förlita sig på
egna krafter i brydsamma situationer visar
han en rådighet och tapperhet, som han
förut ej varit i tillfälle att lägga i dagen.
Denna bok, som skänker pojkstrecken sin
sympati, har därför sin egen goda
pedagogik, som icke blir sämre, därför att den
tilläfventyrs ej faller skolpedanten i smaken.
Inom den nyssnämnda ynglingens kamrat
åter, som i moraliskt afseende är ett kräk,
slår bofven under fribytarlifvet helt igenom.
Samma upplefvelser ha sålunda en helt
olika inverkan på de båda ynglingarna allt
efter deras olika karaktär. Det ligger en
fläktande friskhet öfver hela skildringen,
lyrisk stämningsdager sväfvar öfver den
välskurna stilen, och leende landskap färga
i akvarellistiskt ljusa toner berättelsen. Här
som i sina föregående böcker efterlämnar
författaren ett intryck af både psykologisk
och konstnärlig kultur.
Prästgärden af K. G. Ossian-Nilsson
tillhör ej sin författares mera betydande
verk. I denna julberättelse äro en
prästgårds hvardagslif och hälgdagsstämningar,
dess trivialitet och dess poesi hopförda i
idyllisk blandning, likväl med litet storm
i friden, det hela en tämligen matt och
intetsägande historia. Några rätt goda
men på intet sätt fängslande
personteckningar, framställande bl. a. den buttert
välmenande prästfar, den blida kärleksfulla
prästmor, äldsta dottern, fjantig och
blek-lagd gammal fröken, och den yngsta, i
pubertetsåldern, ömtålig och öfverspänd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
