Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Samtida franska romanförfattarinnor. Af Léonie Bernardini-Sjöstedt. Öfversättning från förf:s manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMTIDA FRANSKA ROMANFÖRFATTARINNOR 273
. römde skalden José-Maria de Hérédia,
författaren till »Trophées». Hon växte upp
i en diktarverkstad, där språket smiddes
utsökt och klangfullt. Hennes make blef
den akademiske poeten Henri de Régnier.
Hur kunde hon annat än insupa
konstsinne och stilkänsla i sådana hem! Gérard
d’Houville har skrifvit en roman: U Age
d’almer. Förr var denna »ålder då man
älskar» snarast ungdomen. Men våra
psykologer, som äro bättre underrättade, ha
upptäckt, att ungdomen bära är »åldern
då man älskas», som inte bör förväxlas med
den andra åldern, hvilken numera tyvärr
kommer senare och inte samtidigt! Madame
Gérard d’Houville utsår litet här och hvar
i våra större tidningar sina eleganta
kåserier, subtila och utsökta i stil och vackert
färgade af en yppig höststämnings purpur
och vemod. De andas själfullhet, och
öfver dem sväfvar la Jocondas
hemlighetsfulla leende. Det akademiska och
mondäna Paris skulle sakna något som
gifver det charm, om icke dessa utsökta
kåserier med sitt tonfall af dröjande
ömhet i dess rastlösa arbetsstimm blandade
den latinske skaldens carpe diem.
Nu komma vi till preciösernas
drottning, malvamiddagarnas, de svarta irisarnas
och salomeharmoniernas oförlikneliga stjärna,
comtesse Mathieu de Noailles, född
furstinna de Brancovan, författarinna till
Cæur innombrable och Vis äge émerveillé
och många andra vackra dikter med en
egen, efterhängsen och pueril doft. Hennes
skrifter hafva en trånsjuk, utmejslad
vekhet, och man tycker sig i dem inandas
luften i Törnrosas sofvande slott. Hennes
hjältinnor äro ljufva sömngångerskor i
kärlekens värld med ömma, sinnliga drömmar.
Sådan är den bleka, heta nunnan i »Visage
émerveillé», åt hvilken en vacker främling
i kapellet lämnar en biljett med orden:
»Jag ville lida för Er». Hon älskar honom,
hon lider, hon offrar sig i sin hvita cell
nedanför den medlidsamme Kristus’ bild.
Men hon följer honom icke. Hon är icke
skapad för lifvet. Hon vet det. I sin
kära cell skall hon fortfara att famna en
dröm. Så har hon det nästan bäst.
Men grefvinnan de Noailles’ ära, det
som tillförsäkrar henne en plats i hvad
man i Frankrike kallar la petite Histoire,
är de ryktbara vänskapsförbindelser hon
gifvit upphof till. Hon skall nämnas som
Ord och Bild, 2i:a årg.
LUCIE DELARUE-MARDRUS.
den tjusande medelpunkten för dessa nya
riddare af »la vie inimitable», för hvilka
den stående typen är comte Robert de
Montesquiou, han som lät sköldpaddor med
rubinbesatt skäl vandra kring på sin
persiska matta. Hennes beslöjade, men
igenkännliga bild behärskar de känsligaste
sidorna af Maurice Barres’ verk. La comtesse
de Noailles, till börden en rumänisk
furstinna, härstammar från en släkt, som bland
sina anfäder räknar bysantinska furstar och
stridskamrater till Alexander.
Myriam Harris blef för några år sedan
föreställd för den franska allmänheten, då
»La Vie heureuse» gaf sitt litteraturpris
till hennes bok La Conquéte de
Jerusalem. Myriam Harris är själf en eröfring
för det franska språket. Hennes porträtt
visar henne beslöjad som en arabkvinna,
och hon berättar oss, att hon är född och
uppfostrad i Jerusalem och först lärde sig
tala en blandning af arabiska och tyska.
Hennes första bok lär ha kommit ut på
detta språk. Sedan beslöt hon att endast
skrifva på franska, höll sig undan i fyra
år, pluggade fransk språklära och återvände
segrande med »La Conquéte de
Jerusalem». Hon har dessutom gifvit ut Petites
Epouses, historien om ett äktenskap
mellan en liten docka från yttersta östern
och en fransk ämbetsman, samt L Ile de
Volupté, i hvilken ön Ceylons förtrollning
drifver en stackars kvinna, som lyssnat
för mycket till en flyktig ung sjöofficer,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
