Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Berlins teatrar. Af C. D. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BERLINS TEATRAR
281
SCEN UR MIDSOMMARNATTSDRÖMMEN. DEUTSCHES THEATER.
himmelsdrottningen krönande den
pyrami-dala byggnaden var gripande vacker.
Föreställningens längd är otrolig —
i början räckte aftonen från fem till tolf,
nu från half sju till midnatt, afbruten af
en kort och en lång paus, då man skall
förpläga sig med mat och dryck, men i
stället har en utpräglad lust att lägga sig
som Faust i första scenen att sofva. En
uppdelning i två aftnar skulle för
utlänningar vara af nöden — tyskarna synas
öfverlefva en sådan natt med stort lugn.
Reinhardt anses ha fört problemet att
spela »Faust II» närmare sin lösning än
någon före honom. Jag tror det gärna,
men finner uppgiften omöjlig att lösa i
sin helhet, ty liksom hela Faust-dikten är
oändlig i sin syftning och visar refvor i
sin gestaltning, så blir det alltid en rest,
som aldrig kan framställas på en scen.
Dessutom förefaller det mig som skulle
Faust, trots den oerhörda hjälp man har af
svängscenen, ljusanordningar och den dubbla
scenen — den sedvanliga scenen är
nämligen utbyggd mot salongen — mer än
något annat verk jag såg förlora i poetisk
skönhet och andlig storhet!
leke blott förlora, ty kejsarfestens
allegorier fingo kött och blod, den klas-
siska valpurgisnatten likaså, och rent
slående visade sig Goethes och regins geni
i tolkningen af de tre allegoriska figurerna,
bland hvilka Sorgen slutligen bländar den
gamle Faust. Det var en scen som
erinrade om det mest djupsinniga och
subtila hos Maeterlinck. Men verkets andliga
pondus och världsvisdom förflyktigades
och kunde icke ens upphjälpas af den
delvis så vackra musiken (Schumann),
tolkad af en helt och hållet öfverbyggd
orkester och kor under ledning af den
svenske dirigenten Nilsen.
Själfva spelet var ej heller af första
rangen. Åtskilliga förändringar till det
sämre ha vidtagits under tidernas lopp.
Faust spelades af Friedrich Kayssler, som
skall vara en af teaterns bästa förmågor,
men med den mest rena vilja i världen
kunde jag dock ej ryckas med af detta passiva
sätt att tolka en dess värre så passiv figur
som Goethes Faust i hans andra skede.
Hvad hjälpte det att skådespelaren gick
omkring med sin vackra poetprofil, när
hans stämma arbetade sig fast nere i
halsen? Öfver hufvud är talets svåra och
stora konst ej det bästa på Reinhardts
teatrar, och man har sagt mig att den
kungliga teatern (som jag ej hann besöka)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
