- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
316

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hellas’ olympiska spel. Af Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3i6

ERIK HEDÉN

inre tak ha funnit liket af en då fallen
krigare. Det hände äfven, inalles tre
gånger, att andra stater för ett år
från-togo Elis ledningen af spelen. Att
landet dock under flera hundra år njöt ett
jämförelsevis tryggt lugn, berodde på att
det tidigt ingick förbund med Sparta,
hvars politiska ledning det med eljes
bibehållen själfständighet följde. Den
kopparskifva, hvarpå detta till den
historiska tidens gryning förlagda fördrag
skall ha varit upptecknadt, förvarades i
Heratemplet i Olympia.

Däremot rådde ostridigt hela den
månad, under hvilken spelen ägde rum,
en allmän hellenisk vapenhvila.
Härolder från Elis drogo genom alla Hellas’
städer och förkunnade den. Den inföll
vid den första eller andra fullmänen efter
sommarsolståndet. Anmäla sig till spelen
kunde alla friborna hellener af rent blod,
som ej voro belastade med blodskuld eller
med brott mot gudarna, hvartill framför
allt räknades brott mot den olympiska
festordningen. Tränade under minst 10
månader måste ock de täflande vara, och
för att garantera detta voro de skyldiga
att undergå trettio dagars särskild
öfning i staden Elis under mycket sträng
uppsikt af spelens ledare och domare.
Dessa kallades he Hanö dik erna och voro
ursprungligen blott en eller två, men
alltsedan perserkrigen, då spelens
glanstid började, kräfdes ett större antal,
växlande från 9 till 12 och åter till 8,
alltefter antalet »stammar» under olika tider
i Elis.

Några dagar före festens början
drogo de täflande med sina följeslagare,
vidare Elis’ ämbetsmän med rådet och
hel-lanodikerna i spetsen samt många andra
till Olympia. Man tågade fram den längre,
heliga vägen och färden skulle räcka två
dagar. Samtidigt hade folk strömmat
dit från alla trakter af Hellas; vägarna
måste flera dagar ha vimlat af vandrare,

glada och uthålliga, skyddade från allt
ohägn af gudsfreden. Mat och nattläger
fingo vanliga dödliga skaffa sig sjäfva
under festdagarna, och det gick lätt nog
med hellenernas härdiga vanor under en
årstid, som gjorde vistelse inomhus lika
onödig natt som dag. Men jämte de
enskilde drogo till festen officiella
beskickningar från Hellas’ stater, hvilka
mottogos med officiell artighet och stat.
Därjämte nyttjade naturligtvis allsköns
rike, mäktige eller ryktbare män det
ovärderliga tillfället att låta sin glans lysa
för hela Hellas. Themistokles mottog
här efter segern vid Salamis sina
befriade landsmäns hyllning. Allvarlige
filosofer, fria från all lust att utställa sig,
såsom Sokrates och Platon, blandade
sig äfven bland besökarne.
Naturligtvis drog platsen magnetiskt till sig alla,
hvilka hade blick och sinne för en god
affär. Här kunde allt köpas, från fikon
och bröd till stolta loftal och odödliga
segersånger, här prutades på fisk och
uppgjordes högviktiga statsaffärer.

Kvinnor, åtminstone gifta, fingo,
säkerligen af religiösa skäl, ej åskåda festen*.
Öfverskredo de förbudet skulle de dödas,
nedstörtas från en klippa söder om
Al-pheios. Man känner blott ett exempel,
då detta bud trotsades. En moder,
Kalli-pateira, följde sin son till spelen, förklädd
i mansdräkt såsom hans idrottslärare.
Sonen segrade, och glömmande sig själf,
gjorde Kallipateira ett glädjesprång så
högt, att hon blottade sig. Men hon
dödades ej, hon fritogs tvärtom från allt
straff, då hon framfödt en så härlig son.
Man stadgade endast att hädanefter
trä-narne såväl som täflarne måste uppträda
nakna. -— Kvinnorna hade dock en sär-

* Är det sant, som Pausanias säger, att
jungfrur fingo skåda spelen, så var väl detta
ett utslag af den gamla föreställningen att
barnaföderskan var oren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free