Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Benjamin Höijer. Ett hundraårsminne. Af Birger Liljekrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLJEMÅLNING EFTER J. T. WAY. / universitetshuset, Uppsala.
BENJAMIN HÖIJER
Ett hundraårsminne
Af BIRGER LILJEKRANTZ
^ET VÄLBEKANTA
POR-trättet i Uppsala
universitetshus ger ett rätt adekvat
uttryck åt den Benjamin Höijer,
som bränt sig in i eftervärldens
medvetande. Ett välformadt hufvud, ett fint
bildadt aristokratiskt ansikte med den
mörka flinthårda blicken, en bister,
satirisk skuggning kring läpparnas fasta
linjer och en trotsigt utmanande hållning
äro hvad som närmast fått uttryck i den
Ord och Bild, 2ua årg.
Öfver en mycket stor del af vårt folks
bästa män är den rätta grafskriften: »Hatad
i lifvet, glömd i döden».
Gustav Sundbärg.
långt efter filosofens död, först 1834,
målade bilden. Sådan stod han också
för den yngre med honom samtida
generationen. Den lille mannen med det kalla
marmoransiktet och de stela
Napoleons-liknande dragen hälsades af sin närmaste
omgifning med en rysning, ty han ansågs
vara ateist. »Aldrig såg man honom gå
i kyrkan eller till skrift». Och när han
dött och vid hans begrafning ett
våldsamt oväder utbröt, så hästarna skyggade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
