Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN JACQUES ROUSSEAU
353
ken de behandla den stackars förirrade
Jean Jacques, »le petit cuistre», i det
förakt hvarmed de som välordnade och
normala samhällsmänniskor se ned på
honom, i det stora medlidande slutligen,
som de i heta skålar gjuta öfver honom
ur sitt hjärtas fullhet . . . Och den
beklagansvärde lille Jean Jacques, han går
alltjämt under tiden och under tiderna
vidare sin världshistoriska gång . . .
Men de franska traditionalisterna ha
ofvernog anledningar till sin animositet
mot Rousseau. Han är fader till två
rörelser som satt sin prägel på Europas
kulturutveckling efter hans död: till
franska revolutionen och till romantiken, till
demokratismen å ena sidan och
individualismen a den andra. Denna
viljesvaga patologiska vagabond har likväl
varit mäktig nog att bidraga med att
undergräfva det urgamla franska
konungadömet och att bryta ned den stolta
franska klassiciteten. Han har gifvit
den franska revolutionen dess
vokabulär, mönstret till Jakobinernas
vältalighet och republikens statsskick, han har
stått fadder till frihetens, jämlikhetens
och broderskapets idéer, sådana de
proklamerats vid alla följande revolutioner,
sådana de gestaltas efter råd och lägenhet
i de parlamentariska statsförfattningarna
och i det sociala reformsträfvandet,
sådana de alltjämt lysa i folkledarnas
vältalighet och i massans drömmar. Jean
Jacques har vidare födt romantiken. Han
är ansvarig för det haf af sensibla tårar
som strömmat ut i världen efter la
Nou-velle Heloise, och mänskligheten, som
efter honom blifvit så mycket
skrifkun-nigare, började på det tålmodiga
papperet på vers och prosa ge uttryck åt ett
behof som förr endast nödtorftigt
tillfredsställts i de katolska biktstolarna.
Romantikens fördjupning i jaget och
dess dyrkan af jaget ha i Rousseau sin
utgångspunkt. Han är den fördärfliga
Ord och Bild, 21;a årg.
JEAN JACQUES ROUSSEAU. BYST AF
HOUDON.
urbilden till denna jagets hypertrofi, hvari
de franska traditionalisterna se en
sjukdomsprocess på samma gång som ett
inbrytande af ett främmande raselement,
det germanska, i den klassiska franska
andan. Outsagdt sätter också en
Le-maitre ett likhetstecken mellan denna
sjukdom, inympad i den franska
kulturorganismen af Rousseau, »cet étranger»,
och germanismen. I parentes sagdt, de
germanska och protestantiska
traditionalisterna gjorde i sin kamp mot
individualismen klokast i att iakttaga någon
försiktighet. . . Rousseau har afbrutit
den klassiska franska traditionen från
det stora kungadömets tid, respekten för
all samhällelig och kyrklig auktoritet
har denne eländige sönderfrätt, och hvad
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
