- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
360

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

JOHN LANDQUIST

åskor dogo likgiltigt bort i fjärran, i
Annecy, i Chambéry, på les Charmettes
bland vinterrasserna var paradiset, som
alltjämt lockade tillbaka när han var
borta. Alla ting i detta sköna sydfranska
landskap berörde ljuft och ömt Jean
Jacques’ fina sinnlighet i hans ungdoms
år, och öfver dygnen låg stilla ett
fuktigt och solgenomväfdt skimmer.
I denna ro lärde Jean Jacques att
tänka, fördjupade sig i 1600-talets
klassiska franska författare och i Englands
nya empiristiska filosofer. Ett blidt öde
hade gifvit honom denna tillflyktsort från
ett vagabondlif, där det är stora utsikter
att han gått under. M:me de Warens
hade besparat honom de värsta sidorna
af lifvet, hon lärde honom denna tro på
människans godhet, som han sedermera
trots bittra erfarenheter och en alltmer
ökad misstro dock aldrig skulle släppa,
hon gaf honom en nödvändig hvila till
samling och den enda tid af ostörd
lycka Jean Jacques haft i sitt lif. M:me
de Wårens’ brister — framförallt
hennes med ett svalt temperament förenade
sorglöshet ifråga om det erotiska
trohetsbegreppet — kunna icke upphäfva
den tjusning hon äger i hans skildringar
och den poesi som från henne utstrålar
öfver dessa trakter och dessa år i
Rousseaus lif.

M:me de Warens, som äfven var ett
i praktiskt afseende spekulativt hufvud,
intresserade sig för olika slags
industriella företag och uppfinningar, liksom hon
själf sysslade med kemiska och
alkemis-tiska experiment. Uppfinnare,
geschäft-måkare och industririddare
öfversvämmade hennes hus och lyckades
småningom ödelägga hennes ekonomi. Rousseau
som såg den hotande ruinen kunde intet
göra för att afhjälpa den, hon lyssnade
ej till hans föreställningar, och då för
öfrigt ställningen i huset af ett nyss antydt
skäl blifvit honom olidlig, begaf han sig

1742 till Paris för att göra lycka med
en af honom uppfunnen förenklad
notskrift, i tanke att därefter kunna bistå
sin en gång så kära »maman».
Afhandlingen om sitt notsystem lyckades han
få uppläst för en samling lärda
musikkännare, men det gjorde ingen lycka —
sedermera har det emellertid modifieradt
kommit till praktisk användning i
folkskolor i England, Tyskland och Schweiz.
I stället kom Rousseau i beröring med
litterära och aristokratiska kretsar, och
han blef 1743 anställd som sekreterare
hos ambassadören grefve de Montaigu
i Venedig. leke utan själfkänsla
utvecklar han i Confessions med hvilket nit
och energi han skött sin diplomatiska
syssla, och undersökningar ha för öfrigt
visat att hans uppgifter härom äga sin
riktighet. Af större betydelse var dock
att han här lärde närmare känna den
italienska musiken, som han sedermera
skulle strida för i Paris och under hvars
inflytande hans egna operor stodo, men
framför allt att han här började ägna
sig åt politiska studier, gjorde
jämförelser mellan sin hemstads och Venedigs
statsförfattningar och anlade planen till
ett stort arbete, Institutions politiques,
hvaraf han sedermera utarbetade ett
brottstycke, som blef Contrat social.
Efter någon tid var han emellertid
tillbaka i Paris igen på grund af att han
icke kunnat komma Öfverens med
ambassadören. Han vann inte i sin sak
mot honom, oaktadt alla erkände att
rätten var på hans sida. Denna
erfarenhet blef också en af gnistorna som länge
lågo och glödde under hans tystnad och
till slut tände hans sociala inspiration.
När han emellertid kom tillbaka i
sitt gamla hotel vid Sorbonne, hade
värdinnan engagerat en ung flicka frän
landet som hade uppsyn öfver tvätten,
Therese Levasseur. När de andra
gästerna voro närgångna mot henne eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free