Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN JACQUES ROUSSEAU 3^5
på ett etiskt plan —
utvecklingen har han
dock här lika litet som
an norstädes klargj ort
— i några af de
antika staterna: han
ställer spartanernas
enkelhet, härdning och
friskhet mot Atens
kulturfördärf. Så långt
har han nått i sina
bägge Discours. Men
naturbegreppet
fördjupas och vidgas i
fortsättningen alltmer
hos honom. Naturen
blir den ursprungliga
lefvande kraft,
hvarmed människan
häfdar sitt jag och höjer
sig utöfver sin tids
sociala ordning.
Naturen är originaliteten
i människan. Den blir
därmed
framåtskridandets princip. Hos den
säreget begåfvade
individen innefattar
naturen geniet —
Rousseau har bland de
första fattat geniets
irrationala egenart,
dess oupplöslighet af
liksom dess öfverlägsenhet öfver det
sociala förnuftet. Men hur talar naturens
stämma att vi må lyda den? Den gör sig
hörd, svarar Rousseau slutligen — och
det är öfverraskningen som afslöjar
»Naturens» innersta hemlighet — i samvetets
bud. Samvetet bjuder uppror mot det
sociala systemets orättfärdigheter och
förkonstling, det sprider, för den som lyssnar,
klarhet öfver det rent mänskliga, det
leder den enskilde inåt till hennes
upphof, till Gud. Rousseaus Natur står,
som redan framgår af hans egen parti-
SAINT-PREUX LÄMNAR VÄRLDSDAMERNAS SÄLLSKAP. MOTIV
UR LA NOUVELLE HELOISE. KOPPARSTICK AF N. DE
LAUNAY EFTER TECKNING AF MOREAU D. Y.
ställning, i den mest utpräglade motsats
till naturalismens »natur». Hans natur
blir den normativa ledtråden i
individens liksom i släktets historia.
Rousseau trodde på en sådan norm. Han
trodde på ett moraliskt samvete också
hos de primitiva människorna. Och
därför föll det sig för honom osökt att
utan närmare specifikationer begagna
ordet natur såväl om den primitiva
människans medvetande som om den
moderna kulturmänniskans
personlighets-kraf. Naturen var för denne moralist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
