- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
366

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366 JOHN LANDQUIST

ursprunglighetens stigande etiska linje.
Hvad som förvillade var att den
samtidigt från den affektiva sidan blef för
denne sensitivist och romantiske utopist
sinnets ljufva ro och drömmens
hägrande lycksalighet. Att lycka och dygd
förenades, voro ett och samma, att
lycksaligheten var ett tecken på, ett uttryck
för naturens ostörda och harmoniska lif,
det var för Rousseau ett axiom, en
själf-klarhet han ej reflekterade öfver. Att
han förlade godheten, friheten, lyckan
till något mänsklighetens förhistoriska
morgonland, det var dock till slut inte
djärfvare än när en Kant och andra
filosofer med visserligen skarpare filosofisk
distinktion förlade friheten till de
intel-ligibla väsendenas metafysiska värld. Det
viktiga var här inte lokalisationen af den
poetiska drömmen utan att den uppställdes
som ideal för mänsklig sträfvan. Och
maningen att återvända till naturen betydde
inte, som Rousseau ofta upprepade, att
återvända till barbariet, att leka
orangutang, men att genom lämpliga åtgärder
söka återställa de moraliska kvaliteter
som det nuvarande samhället
undertryckte.

För detta mål måste man först
reformera uppfostran, och metoden härför
ville Rousseau anvisa i Emile (1762).
Emile skulle i förkortning under sin
lärares pedagogiska ledning upplefva
mänsklighetens egen utveckling, och hans
egenskaper skulle utbildas i den ordning de
själfva växte fram enligt naturen. Det
teoretiska förnuftet var det sista stadiet
i utvecklingen; därför skulle det också
odlas sist hos honom. Det gällde först
att bibehålla och stärka honom som en
fysiskt sund och normal människa och i
och med detta att uppodla hans sinnen
och göra honom hemmastadd bland de
sinnliga tingen. Vidare skulle man väcka
hans moraliska känsla, bibringa honom de
domestika dygderna, vördnaden för för-

äldrarna, respekt för familjeinstitutionen
och därmed sakta leda honom fram till
allmän människokärlek, lara honom
hänsyn, mildhet och barmhärtighet. Han
skulle icke, såvidt det lät sig göra,
bibringas andra kunskaper än som stode
i organiskt och tydligt sammanhang
med hans eget lif och dess uppgifter.
Och idéerna skulle han under lärarens
ledning själf upptäcka, tänka sig till,,
icke finna färdiga i böcker och lara
utantill. Den religiösa uppfostran skulle
komma sist såsom det helas
sammanfattning och fulländning, och inför
naturens storhet och under skulle han
föras till tanken på den alltomfattande
skaparen.

Det är icke fråga om att icke en
ideal uppfostran enligt Rousseaus
system är omöjlig att i detalj eller med
ett slag genomföra i verkligheten;
Rousseau var själf medveten därom, och han
rådde aldrig någon uppfostrare att taga
Emile till mönster. Det gäller om detta
verk som om Rousseaus andra
världsförbättringsförslag: de äro utopier, medvetna
utopier, och lika fullt ha de utöfvat en
mäktig dragningskraft på lifvet, ha de
inträngt däri och omgestaltat det. De
betydelsefulla förbättringar i uppfostran
och undervisning, som sedan den tiden
skett, ha sin utgångspunkt i Rousseau,,
de ske alltjämt i Rousseaus ända, och
de nya pedagogiska teorier som se
dagen i dessa tider — t. ex. Ellen Keys
— äro väsentligen blott nya utföranden
af Rousseaus grundtankar. Den
revolution han med Emile strax gjorde i den
parisiska societeten, uppmärksamheten
som han riktade på vikten af barnens
omvårdnad, respekten han lärde för
familjens betydelse och helgd, har sedan
dess alltjämt efterverkat och upprepats,
på nytt.

Ännu mer påtaglig har verkan varit
af Contrat social. Detta fragment af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free