Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN JACQUES ROUSSEAU 367
ett påtänkt större politiskt arbete är
icke en historisk studie om hur det
verkligen gick till vid samhällskontraktets
ingående, det är en begreppslig
undersökning om hur ett samhälle bör vara
inrättadt som vill kalla sig ett
rättssamhälle. Och för sin del gjorde författaren
den begränsningen i sitt arbetes
räckvidd, att han därmed aldrig afsett att
föreslå några förändringar i de stora
staterna eller väcka revolutioner som han
afskydde, hans statslära var endast
tilllämplig på små stater med begränsadt
område, och Geneves statsförfattning och
förhållanden hade föresväfvat
honom som en urbild för hans politiska
system. Men historien har icke tagit
någon notis om författarens reservation!
Den allmänna rösträtten,
parlamentarismens majoritetsvälde, privilegiernas
borttagande, socialismens lara om folkstatens
suveränitet öfver de enskilda
medborgarnas fri- och rättigheter — allt kan ledas
tillbaka till denna lilla bok, det enda af
Rousseaus arbeten som vid sitt
framträdande gick obemärkt förbi!
Men den stränga predikaren mot
Ludvig XV.s Paris, mot dess lösa seder
och intellektuella flärd, mot filosofernas
fåfängliga dispyter och teatrarnas
lättfärdighet, mot de privilegierades lyx och
de sociala orättvisorna, som göra, som
han skref i en vändning af varslande och
skrämmande vältalighet, »att den fattige
måste sakna bröd för att vi må ha
puder till våra peruker» — det var ända
inte hela Rousseau. Det var inte
heller den Rousseau, den lilla vagabonden,
som vandrat glad och ensam på
landsvägen från Schweiz till Paris och från
Paris äter till chére maman i Chambéry,
icke den unga pagen som en
sommarmorgon i Savoyen hjälpte fröknarna
Galleys och Graffenrieds hästar öfver
vadstället där solen blänkte och fick
rida bakom den ena på hästryggen till
J. J. ROUSSEAU. BYST I BRONS AF
HOUDON.
den gamla tomma gården och kastade
körsbären ned till de skrattande flickorna
och älskade dem bägge blyg och tyst,
det var inte den yngling som satt på
stenen och lät sin lyckas tårar droppa i
vattnet för att jorden var så skön vid
Clarens och Vevey. Efter att ha
afsagt världens ära och de förnämas
sällskap i Paris, efter att ha lagt bort sitt
kras, sitt guldur och sitt fina linne och
i öfverensstämmelse med sin lara ha
vigt sig själf till fattigdom och
oberoende, så kom, när han vandrade i
Mont-morencys parker, där m:me d’Epinay
upplåtit en bostad åt honom, en
oväntad reaktion. Han greps af vemod öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
