- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
388

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

CARL G. LAURIN

EMIL HILLBERG SOM MR ANTHONY
I KAMP.

tala med Augustinus — ej kunde få
stillhet och frid vid hennes, låt vara särdeles
välformade barm.

Men för resten, hvar skulle han få
detta lugn, om icke i det sunda, klara,
ärliga äktenskapet? Vi få vara med om
Ana-toles bröllopsmorgon. Kvällen förut hade
han varit på bjudning i fästmöns familj.
Han kände att han ej passade i detta
sällskap, han frös in i hjärtat efter fästmöns
iskalla kyss, och då han kom ut på gatan
står han där ett par ögonblick »alldeles
ensam»; han tänker på att det är den
sista natt, han kan komma hem relativt sent
utan att han får frågan: »kommer du hem
nu?» Då återser han Hona, en mörk,
lidelsefull flicka — det hade ej blifvit alldeles slut
mellan honom och henne — som ej bära
med entusiasm följer honom hem till hans

ungkarlsbostad, utan på morgonen hänförd
förklarar, att hon vill stanna hos Anatole
hela nästa dag också. Detta varmhjärtade
anbud hade han så mycket svårare att
antaga, som han ju skulle gifta sig redan på
förmiddagen. Hona blef, då hon fick se
brudbuketten och förstod sammanhanget,
alldeles utom sig, och Anatole hade ännu
en gång fått erfara, att det må vara hur
älskvärdt som helst med sällskaplighet, så
finnes det dock tillfällen, då man bör vara
alldeles ensam.

Herr de Wähl spelade Anatole på ett
förträffligt sätt. Det naiva och hjälplösa,
behofvet af vännens råd, Anatoles manliga
egoism, allt detta underströks med lagom
komik, och hela rollen utfördes med
konstnärlig diskretion. Herr Hedqvist
sekun-derade honom ypperligt som den
finkänslige vännen. Bland damerna var det två
som särskildt glänste, Annie och Hona.
Fröken Borgström, Annie, gjorde sin effektfulla,
af en formfulländad spark understrukna
sortie tyvärr ej blott ur Anatoles brokiga
saga, utan också från den teater, där hon
genom intelligens, konstnärlighet och
sällsynt god diktion varit en prydnad.

Fru Bosse, Hona, som har liknande
egenskaper, tröstade dock något både
Anatole och publiken. Då man hörde henne
fräsa som en katt, tänkte nog mången herre
i salongen:
Kreutzsakra-himmel-donner-wetter, hvilket temperament! Det vore
inte illa, om Hona skulle vilja vara lika
öfvertygadt vänlig mot någon Mannsbild,
som det heter i det sydtyskt-österrikiska
kulturområdet.

Fullkomligt fritt från societetspjoller
och sliskighet, och lyckligtvis också utan
den pretentiösa tillgjordhet, som utmärker
nästan all engelsk modern dramatik, är John
Galsworthys skådespel Kamp.

Det ligger mycket, bland annat
sanningen, mellan de Proudhonska orden:
egendom är stöld, och den engelska
medelklassuppfattningen: endast den förmögne
är riktigt respektabel. Galsworthy, som
äfven i sina romaner sysslar med det
etiskt-ekonomiska problemet, skildrar i »Kamp»
striden mellan arbetsgifvare och arbetare
med en viss torrhet, men också utan all
falsk patos, och dessutom med en äkt-engelsk
känsla för fair play och rättvisa. Polisen
behöfver ej, som ibland då »Die Weber» ges,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free