Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
CARL G. LAURIN
Fot. A. Malmström.
SCEN UR VÄRMLÄNDINGARNE. SKANSENS FRILUFTSTEATER.
den 27 mars 1846 på Kungl. Teatern, nu
också uppfördes på Skansens friluftsteater.
Det var en riktig högtid att se detta gamla,
ännu friskt lefvande stycke förträffligt
uppsatt af Ivan Hedqvist och speladt af en i
allmänhet mycket god skådespelartrupp,
bland riktiga björkar i den ljusa
junikvällen. Bland dem som beundrade både
spelet och isynnerhet den sunda bondskhet
som lefde i typer och dräkter, i låtar och
danser, var den amerikanske konstkritikern
Christian Brinton, som kommit hit för att
se på Konstnärsförbundets utställning. » Hur
skola vi i U. S. A. kunna få det
dyrbaraste — nationell kultur?» sade han till
mig, »vi ha inga bönder och kunna aldrig
få några. Frankrike, Ryssland och Sverige
ha bönder. Ni få utom all annan kraft
också nationell kultur genom dem.»
Det är sannerligen tankar som man
ej ofta får af att betrakta s. k.
teaterbönder, men med få undantag gåfvo
skådespelarna på Skansens friluftsteater en känsla
af äkta svenskt bondfolk. Sven Erson i
Huit, Vilhelm Hanson, stod kanske främst
i sin storbondeaktiga pampighet, men också
den fattige men hederlige Jan Hansons,
herr Wesslau, torparfysionomi och prosten,
herr Konstantin Axelson, ingåfvo mig
verkliga vördnadskänslor. Och öfver
alltsammans låg något af svensk, frisk luft,
något som man med all aktning för förbättrade
valmetoder och serumterapi ångestfullt
hoppas att vårt folk måtte få behålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>