- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
410

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - M. och M:me De Staël. Af Johannes Wickman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4io

JOHANNES WICKMAN

icke förvåna att madame de Stael hyste
oro för framtiden. Hon var t. o. m.
beredd på att hon kunde bli ruinerad
och tänkte i främsta rummet att
säkerställa sina barn. För deras skull ansåg
hon sig icke kunna inlösa hertig Karls
skuld till hennes man. Och ännu mindre
kunde det bli tal härom, dä Necker
genom revolutionen i Schweiz förlorade
äfven sina egendomar i detta land. leke
desto mindre gjorde han hvad han kunde
för att bispringa Stael under dennes sista
år. De voro bedröfliga.

Sedan han rappellerats i juni 1799
och redan året förut skilt sig (till säng
och säte) från madame de Stael, var väl
det förnuftigaste han kunnat göra att resa
hem till Sverige: dels skulle han få
tillfälle att med mera eftertryck återfordra
de 100,000 francs, som hertigen vägrade
att betala, och dels hade han redan förut
förklarat, att * ett stilla och tranquilt lif»
vore »oändligen i min smak». Necker gaf
honom också vid två olika tillfällen 18,000
francs för att sätta honom i stånd att
göra resan. Stael tog emot pengarna,
men reste inte. Han afslog madame de

Staéls upprepade erbjudanden att bo hos
henne, och på ett helt år meddelade
han sig icke med sina släktingar ens
genom bref. Då hans ställning alltmer
försvårades, såg madame de Stael sig
tvungen att begära boskillnad, under det
att Necker ytterligare betalte 30,000
francs till Staéls fordringsägare och gat
honom själf en pension på 6,000 francs
om året.

Då Stael sjönk allt djupare i skuld
och sjukdom, sökte madame de Stael
upp honom. Hon vårdade honom, tog
hand om hans affärer. För att återge
honom någon hälsa till kropp och själ
ville hon föra honom till en badort, som
låg i närheten af hennes hem i Schweiz,
där hennes fader och deras barn väntade
honom. På kvällen den 5 maj (1802)
kommo de till Poligny. De hade tänkt
att fortsätta resan följande dag, men
Staéls krafter, som alltjämt aftogo,
omöjliggjorde detta. Under tre dagar och
nätter lämnade madame de Stael icke
hans hufvudgärd. Den 9 maj träffades
han af ett slaganfall, som slutade den
olycklige mannens lif.

COPPET.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free