Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Sophus Bugge och hans insats i den nordiska kulturen. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
problem på ett lysande sätt.
För första gången blefvo
dessa gamla stenurkunder
nu i allt väsentligt riktigt
tolkade. Man fick nu ett
klart begrepp om
skapnaden och byggnaden af det
språk de voro affattade på,
och Bugge ådagalade, i
motsats mot hvad vissa
tidigare forskare hade antagit,
att detta var en äldre form
— den äldsta kända — af
nordiskt språk, moderspråket
till vikingatidens nordiska. Härvid
stötte han likväl på skarpt motstånd
från en så grundligt lärd och snillrik
vetenskapsman som islänningen
professor Konrád Gíslason. Denne dömde
helt annorlunda om ljudföreteelserna i
detta de äldsta runstenarnas språk, hvari
han såg ett med de skandinaviska
språken nära besläktadt tungomål, taladt af
en folkstam, »som gått under i tidens
ström, blifvit öfversköljd af en inträngande
folkbölja». Men äfven en forskare
af Konrád Gíslasons rang kunde misstaga
sig, och ingen bestrider numera
riktigheten af Bugges uppfattning.
Det var den obönhörligt stängda
porten till en förtrollad borg som Bugge
nu likt Fjålsvinnssångens Svipdag genom
blotta makten af sitt väsen tvungit upp.
På den porten hade så mången fåfängt
bultat, men då den rätte kom, flög den
upp på vid gafvel. Detta var ett
stordåd utan like i den nordiska
språkforskningens historia, ty där innanför låg en
forntidsvärld, som utan Bugges snille
skulle ha förblifvit dold. Han hade
upptäckt det urnordiska språket, våra
förfäders språk under folkvandringstiden,
det ålderdomligaste af alla nu kända
germanska tungomål, och han hade
framställt grunddragen af dess ljud- och
formlära. Af alla hans stolta bragder är
ingen stoltare, och ingen
har haft mer vidtgående
betydelse. Om många af hans
andra forskningsresultat står
det strid, men detta står
orubbligt fast för alla tider.
SOPHUS BUGGE 1877. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>