- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
416

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Sophus Bugge och hans insats i den nordiska kulturen. Af Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

första serien, behandlande myterna om
Balder, om Odin i galgen och om
Yggdrasils ask, utkom 1881—89, och andra
serien, med underrubrik Helge-Digtene i
den ældre Edda, deres Hjem og
Förbindelser
, 1896. Inga af de nya uppslag
Bugge gjort på de många fält där han
verkat ha väckt ett sådant uppseende
som det han här framlade. Mot den
sköna tron på en samgermansk
gudalära, med rörande pietet nästan
oförvanskad bevarad på Island och räddad
åt eftervärlden i Eddorna och
skaldekvädena, riktade han en dödsstöt.
»Mångfaldiga nordiska guda- och hjältesagor
kunna enligt min mening sägas återge
eller åtminstone ha uppstått under
påverkan af sagor, diktningar eller legender,
religiösa eller vidskepliga föreställningar,
som halfhedniska och hedniska nordboar
på de Brittiska Öarna i vikingatiden ha
mottagit från kristna män, från munkar
och män utbildade i klosterskolan.
Oftast ha nordboarna hört dessa
meddelanden på engelska, väl isynnerhet på
nordengelska, mera sällan på iriska,
under hvilket namn jag – – sammanfattar
iriska och gaeliska; men stundom
hade engelsmännen åter af irer hört,
hvad de ha berättat.» Så har Bugge
sammanfattat grundtanken i sin teori.
De Brittiska Öarna ha enligt honom
varit den trakt, där den nordiska kulturen
i forna dagar under påverkan af den höga
och rika keltiska odlingen nådde sin
högsta blomstring, och i de nordiska
kolonierna där, »Nordens Æolien», som
han kallar dem, ha Eddakvädena
diktats. — Detta var nu icke några
alldeles nya påståenden: redan i förra hälften
af 1800-talet hade tyskarna Adelung
och Rühs framkommit med läran om
kristet och klassiskt inflytande på den
nordiska mytologien, och kort före Bugge
hade den fjärrsynte isländske lärde
Gudbrandr Vigfússon uttalat, att Eddakvädenas
hemort var att söka i Britannien.
Men de båda tyskarna möttes med
afvisande kyla, och då de dessutom ej
mäktat stöda sina åsikter med några
vägande skäl, sjönko de snart i half
glömska. Islänningen hade visserligen
en lika omfattande lärdom som
vidtskådande snille, men han saknade
metod och kritik. Bugge däremot kom
med ett fabelaktigt rikt material och en
konsekvent metod. Han mottogs med
en åska af bifall och vilda tjut af ilska.
Här i Sverige torde det vara ytterst få
fackmän, som ej genast slöto sig till
hans grundåskådning. Bland hans
motståndare kan blott en af betydenhet
nämnas: Viktor Rydberg. Men dennes
»Undersökningar i germanisk mytologi» blefvo
visserligen ett skaldeverk af sällspord
skönhet och kraft, men blott till en ringa
del vetenskap. I Tyskland däremot
kastade sig den gamle frejdade Berlinprofessorn
Karl Müllenhoff i fullt ursinne
öfver den norske hädaren af den
germanska religionen; och tätt efter följde
Müllenhoffs elev, den danske renegaten
Julius Hoffory. Båda voro visserligen
kunskapsrika och begåfvade forskare,
och särskildt Müllenhoff hade ett stort
och välförtjänt vetenskapligt anseende.
Men det var icke på vetenskapliga
grunder han drog i härnad mot Bugge, utan
på chauvinistiska: det gick hans ära för
när, att man tviflade på identiteten
mellan nordisk och germansk mytologi och
på denna mytologis rent inhemska
ursprung. Det språk, som han och hans
andas barn tilläto sig mot Bugge, var
en skam för den tyska vetenskapen.

Men äfven i Tyskland insågo många
filologer det principiellt riktiga i Bugges
åskådning. Bland mera måttfulla och
kritiska tyska forskare, som tagit lärdom
af honom, kan och bör i främsta
rummet nämnas Eugen Mogk, under det att
W. Golther och i synnerhet Elard Hugo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free