Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Thomas Hardy. Wessexskalden och kvinnoskildraren. Af Ida Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS HARDY 441
!^^?-iä^;S^
D’URBERVILLSKA HUSET, WOOL BRIDGE. TECKNING AF FRED. HASTINGS.
»Mellan dem båda rådde den förtrogenhet
— detta camaraderie — som uppstår hos
två människor med gemensamma mål.
Denna känsla, finns alltför sällan i kärleken
mellan man och kvinna. De förenas
vanligen icke i arbetet utan i sinnets lust.
Men där ett sådant själsligt kamratskap
finns, visar det sig, att där är den enda
kärlek, som är stark som döden. Det är
den kärlek, som icke stora vatten kunna
släcka eller floden fördränka. Jämförd med
den är den lidelse, som vanligen får
kärlekens namn, flyktig såsom en rök.»
»Jude the Obscure», hans sista roman,
har i synnerhet väckt förargelse och kallats
för en afsiktlig svartmålning med
ondskefulla tendenser att angripa äktenskapets
idé, religion och samhälle, och har
föranledt mer än en familjefader att sörja för
sin familjs andliga välfärd genom att sopa
Hardy från sitt bokskåp. Det är sant att
karaktärer och situationer äro extrema. Hela
boken är som ett förtvifladt skri till
sten-döfva eller sådana som låtsas vara det:
Ni lagens väktare, ser ni inte, hur ni
lägger tyngre bördor på människor än de
orka bära? Era kedjor och band skulle
leda och stöda, men aldrig snärja och
strypa människosjälar. —Jude var ingen etisk
öfvermänniska utan en stackars svag
människa, hans karaktär hade inte
motståndskraft mot frätsyran af lagvigdt dagligt lif
med en rå kvinna som Arabella. Den
moraliska och fysiska upplösningsprocessen hos
Jude försiggår utan förskönande höljen i en
miljö af krogdiskar, uthus, stadsruckel
och sjukrum, som är allt annat än
»re-spectable».
Hardy har ej som vissa
kvinnopsykologer en skamvrå med allehanda fula
egenskaper samlade, som får tjäna till
ekipe-ring af den s. k. kvinnan, såsom list,
lögnaktighet, grymhet och djäfvulskhet i största
allmänhet. Lika litet reserverar han de
finaste kvinnliga själsliga egenskaper för
kvinnan uteslutande. Hans karakterisering af
män är naturligtvis indirekt belysande för
hur han ser kvinnorna, i hvad mån han
anser man och kvinna vara människor.
Hans älsklingstyper bland män — de
behöfva inte alis ha de s. k. karlatagen och
den högt skattade »näfven i bordet»,
bokstafligt eller bildlikt taladt, för att man
skall vara öfvertygad om deras manlighet —
Gabriel, Oak (Far from the Madding Crowd)
Winterborne (The Woodlanders), Diggory
Venn (The Return of the Native) äro
tillbakadragna och hänsynsfulla i det
hvardagliga, deras vaksamhet och ömhet, som
aldrig förtröttas, deras trofasthet till döden
mot den de hålla af kan förtjäna namnet
moderlig. Å andra sidan har t. ex. en
typ som Dr. Fitzpier i »The Woodlanders»
de traditionella kvinnliga lasterna behagsjuka,
lögnaktighet, ansvarslöshet och brist på
koncentrering. Hans studier beskrefvo på
ett år sin solbana genom det intellektuella
lifvets zodiak, en månad stodo de i
litteraturens tecken, en annan i filosofins,
astronomins, och hans egentliga fack medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
