Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om »allmän konsthistoria» och särskildt Georg Nordensvans. Af Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »ALLMÄN KONSTHISTORIA» OCH SÄRSKILDT GEORG NORDENSVANS 443
att bygga Europas konsthistoria på det
rytmiska motivet: »orientaliskt inflytande
— reaktion däremot» som på det förut
begagnade »den klassiska passadvinden».
Italien som förut skildrats såsom
utvecklande sin konst själf i splendid isolation
visas nu inleda sin stora (Giotto-)tid med
lån från den franska gotiken. De
barbariska ländernas tidigt medeltida konst
införes i historien liksom den yttersta
orientens och naturfolkens, och slutligen,
viktigast af allt: 1800-talets konst betraktas
historiskt. Det blir klart att dess måleri
varit en höjdpunkt af mänsklig
utveckling på detta område — en höjdpunkt som
kanske uppnåtts på skulpturens och
arkitekturens bekostnad. Det är denna
förening mellan historia och modern konst
som utgjort förutsättningen för förståelsen
af alla nämnda företeelser som ligga
utanför de klassiska råmärkena. 1800-talets
måleri har nämligen omfattat så många
olika sträfvanden orientaliserande,
antikiserande, ornamentala, lineära, plastiska,
punktuella o. s. v., att den moderne
konstälskaren, såvidt han är mångsidig inom sin
egen tid, kan ställa sig emot ungefär
hvilkens tids och hvilken ras’ som helst
konst-utöfning och erfara, att han står inför ett
lefvande, hvars lif han begriper.
Detta är rikt och härligt, men det har
blifvit svårare att gifva kollegium i allmän
konsthistoria, och det har blifvit en ren
omöjlighet att skrifva en bok med den
ryggtiteln. De tyske, som sedan många
årtionden producerat ett stort antal
»AU-gemeine Kunstgeschichten», ha behållit sina
gamla stråkvägar, men dessutom gräft en
grop här, flugit en luftfärd där, enligt den
ofvan begagnade förliknelsen.
Oöfverskåd-lighet är en följd af detta, och af
oöfver-skådlighet lida alla deras handböcker.
Springers, Liibke-Semrau’s, för att nämna
de mest bekanta, äro fullkomligt oorganiskt
byggda, men dock båda förtjänstfulla
genom enskilda goda partier och framför allt
genom ett vackert och rikt
afbildningsma-terial. Kraus’ berömda Geschichte der
christ-lichen Kunst berör ju icke antiken som
de nyssnämnda, men har genom sin
genomgående kyrkliga synpunkt fått en
systematisk hållning, som gör den till den mest
rekommendabla större handboken för
konstvetenskapens ämnessvenner. Ett nyligen
fullbordadt tre tjocka band starkt verk.
Woermanns (den bekante chefen för
Dresdengalleriet, nu emeritus), Allgemeine
Kunst-geschichte, har utbildat den gamla
Springerska planen till en ideal fullständighet. Så
godt som hela jordklotet från paleolitiska
tider till 1800-talet beröres, och läsaren får
genom litteraturhänvisningar grindarna
öppnade till vidare promenader på egen hand.
Men ingenstädes saknas så de
sammanförande synpunkterna som i denna bok, den
är ett konglomerat, ehuru en ovärderlig
uppslagsbok för vetenskapen.
Konglomerat är också den största
franska handboken i konsthistoria, den under
Michels ledning påbörjade Histoire de 1’art,
i så måtto som en hel rad af författare
här skildrat hvar och en sitt
specialområde. Detta ger å andra sidan verket en
stor aktualitet, och det får väl när det
blifvit färdigt räknas som den allmänna
konsthistoria hvilken mest kommer att gälla
som områdets standardwork för framtiden.
För de svenskar, som skrifvit allmän
konsthistoria öfverst på pappersarket, har
uppgiften i första hand varit icke ett
vetenskapligt sammanfattande, utan ett försök
att leda allmänheten in på området.
Sådant åsyftade Chr. Eichhorns lilla häfte,
ur hvilket så många svenskar i saknad af
goda afbildningar åtminstone lärt sig de
klingande italienska konstnärsnamnen
utantill. Sådant åsyftades och åstadkoms af
Carl Laurins konsthistoria, som vann sin
seger genom sin lätta konverserande ton,
sina utmärkta illustrationer och sin
frivilliga abstinens från vetenskapligt
betraktelsesätt. Denna bok läsa barnen i skolan,
den läses högt i familjer, den har utan
tvifvel varit ett af de bästa medlen till att
föra den stora svenska allmänheten in
innanför den historiska konstens parkmurar.
Efter denna bragd låg det en fordran i
luften att slå det andra slaget. Den lätta
kosten demoraliserar i längden, om den får
bli allenarådande. Det behöfdes ett
populärt verk, som icke stannade vid ett eller
annat lättfattligt konstverk utan som lät
läsaren ana något om vetenskapens
gruf-sprängning och de nya okända ofta
skenbart mindervärdiga metallfyndens trollska
egenskaper.
Det tycks mig som Georg Nordensvans
Allmänna konsthistoria, hvaraf nu i:a
bandet föreligger färdigt, gripit sin uppgift på
det sättet, och det tycks mig vara det rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
